More Than This - Chapter 44

 Victorias perspektiv:

Jag fyllde vattenkokaren med vatten och ställde den tillbaka på sin plats igen så vattnet kunde värmas upp. Klockan som satt ovanför dörren var det enda som jag kunde höra när jag står med armbågarna mot diskbänken. Klockan var snart halv tre på natten men jag var inte alls i närheten av trött även om jag legat och blundat i sängen i flera timmar. Som vanligt så är ju anledningen att det är alldeles för mycket i mitt huvud.
Vattenkokaren pep till, jag stängde av den och hällde upp det kokheta vattnet i min mugg. Jag placerade i en tepåsen innan jag satte mig vid bordet med blicken riktad utåt över New York som låg i mörker men lös upp av alla belysningar i hus och gator. Detta var det bästa med min lägenhet, utsikten. Jag kanske inte var så jätte högt upp men utsikten gjorde ändå en andlös. Precis som när Louis tog mig till London Eye på kvällen. Det var mörkt ute och alla lampor lös upp den underbara staden.
Jag räckte efter min mobil och hörlurar som låg på diskbänken där jag tidigare stod, jag stoppade i mina vita hörlurar i öronen och lät musiken till "Free Fallin'' som John Mayer gjort en cover av bara för att tiden skulle gå snabbare.

It's a long day, livin' in Reseda
There's a freeway, runnin' through the yard
And I'm a bad boy, 'cause I don't even miss her
I'm a bad boy for breakin' her heart

Jag dinglade med huvudet från sida till sida i takt till musiken samtidigt som jag försiktigt sippade på det varma tet som brände mot mina torra läppar.

-

Jag drog på mig mina svarta Converse och min skinnjacka innan jag öppnade ytterdörren och trippade ner för trapporna. Vart jag ska vet jag inte, men jag måste ut från min lägenhet ett litet tag. Skulle jag spendera ännu en sömnlös timme därinne skulle jag bli galen. Jag trodde att te skulle hjälpa, men det gjorde det inte. Det insåg jag inte förens jag drack min andra mugg.
Vindar svepte förbi mig när jag öppnade portdörren, mitt hår som jag hade satt upp i en låg höstsvans på huvudet fladdrade vilt med. Jag drog skinnjackan tätare runt min ynkliga kropp innan jag började gå längs gatan i mörkret. Jag riktade blicken uppåt och studerade stjärnorna i himlen som lös klart ovanför oss. Det påminner mig om när Louis tog mig till sjön där vi sedan somnade under stjärnorna. Herregud, jag får verkligen sluta tänka på Louis för varje sak jag än gör. Det spelar ingen roll om jag lagar mat eller städar, det finns alltid något som påminner mig om det vi gjort tillsammans.


Jag gick in till en park som låg en bra bit ifrån min lägenhet, den nästan var tom vid det här laget, det satt endast några ungdomar vid klätterställningen och rökte. Jag kände mig nästan rädd att gå här såhär sent på natten eller såhär tidigt på morgonen, hur man nu ser på det. Jag vet ju om att New York är en stad där mycket rån och sånt uppstår men jag tog chansen och gick hit. Mina fötter knarrade i den fuktiga sandenunder mig när jag gjorde min väg till gungarna som var längst bort från ungdomsgängen. Jag satte mig försiktigt ner på den ena gungen och riktade blicken uppåt mot stjärnorna, dock så var det trädgrenar som blockade det mesta av min syn på himlen men jag kunde se några av dom lysande eldkloten flera tusen mil ovanför mig.
"Ursäkta?" En ljus röst framför mig fick mig rikta blicken framåt igen. Jag mötte ett par blåa ögon som lös klart då en utomhuslampa lös ner rakt på oss. Hennes hår var uppsatt i en tofs på huvudet med flät "dekorationer" därbak, såg jag inte fel hade hon brunt blont hår. Hon hade på sig en svart klänningen som räckte ner till knäna och på axlarna var det svart spets så man såg svagt igenom. Det verkade som att hon skulle på fest då hon var väldigt "party" klädd.
"Öhm ja?" Svarade jag osäkert och stannade framför den långa tjejen framför mig.
"Vet du vart den där pub...-" hon avbröt sig själv, hennes ögon spärrades upp och hennes mun formades till ett litet O. Jag höjde mina ögonbryn och kollade diskret bak, för kanske såg hon någon bakom mig. Men ingen var där "oh my gosh!"
"Va?"
"Är inte du Victoria Sparker?" Ett stort leende växte på hennes läppar. Jag nickade långsamt upp och ner med fortfarande en frågande min klistrat på mitt ansikte "Herregud! Det var så längesedan jag såg dig! Kommer du ihåg mig?"
Var hon ett fan jag hade träffat tidigare? Mina ögonbryn lyftes ännu högre upp på pannan, jag skakade på huvudet. Skulle jag minnas henne?
"Nej...?"
"Emma? Emma Addison, vi gick i samma klass i skolan!"
En klocka ringde till i huvudet på mig. Emma från min klass som jag brukade vara med innan jag blev en aning kaos.
"Emma! Ja juste!"
"Hur är det? Jag har hört att du nyligen gjort slut med Louis Tomlinson och Justin Bieber?"
"Jag och Justin gjorde slut för längesedan. Men jag och Louis är till...-" jag avbröt mig själv när jag kom på mig själv vad jag höll på att säga "vi... Vi tar det lugnt"
Emma kollade på mig en aning förvirrad men ett leende lös snabbt upp på hennes bruna ansikte. Hon påminner mig om Perrie. Dom båda är alltid glada och gör verkligen andra glada bara genom att le.
"Åh, det var så längesedan jag såg dig!" hon strök bak en lös hårslinga bakom örat och lade vikten på sitt ena ben "Jag hade inte direkt förväntat mig att träffa dig här ute mitt i natten"
"Nej, inte jag heller" jag log.
"Jag skulle jätte gärna vilja prata längre med dig men jag ska till en fest, om jag hittar den" hon skrattade lågt "men som jag sa, jag skulle jätte gärna vilja prata mer med dig. Kanske kan vi träffas någon dag? Du kan få mitt nummer!"
Hon började gräva i sin svarta Michael Kors väska som hängde på hennes arm.
"Det skulle vara trevligt"
"Här har du mitt nummer, du kan ringa imorgon om du vill" hon räckte mig ett rosa litet papper där ett nummer var nerkladdat med en prydlig handstil "Fråga inte varför jag har ett papper med mitt nummer på förresten"
Jag skrattade och nickade "okej, tack"
"Ha det bra" hojtade hon och började småspringa vidare men hon stannade och vände sig till mig igen "vet du vart Molly's ligger?"
"Tyvärr!" ropade jag och skakade på huvudet. Hon log och nickade innan hon började springa iväg på sina klackar igen vilket hon var riktigt skicklig på. Om det skulle varit jag i dom skorna skulle jag mitt ansikte legat begravd i sanden redan efter första steget i ett försöka att springa i höga klackar.

-

Jag öppnade långsamt ytterdörren och klev in med försiktiga steg till hallen. Jag knöt upp mina Converse och hängde upp min skinnjacka i klädhängaren bredvid mig. Med ljudlösa fotsteg gick jag in i köket där min blick landade på något - eller rättare sagt någon. Mitt hjärta nästan stannade när jag fick syn på personen vid bordet sitta och kolla på mig med trötta ögon.
"Herregud Louis!" flämtade jag och la handen för hjärtat som nu dunkade hårt i mitt bröst.
"Vart har du varit?" frågade han och reste sig från stolen utan att bryta ögonkontakt med mig. Hans röst var spänd och jag kunde höra att han är orolig men jag vet att han försöker dölja den.
"Jag gick bara ut och promenerade" suckade jag och gick förbi honom för att dricka.
"I typ tre timmar?" han lät nästan arg nu och det fick mig att rygga tillbaka en aning.
"Jag har inte varit ute i tre timmar!" utbrast jag och vände blicken till klockan ovanför dörren. Den visade 04.37 "Högst två timmar. Hur vet du egentligen när jag gick?"
"Det är ju inte precis så att man inte hör dig göra te eller tar fram muggar" han himlade med ögonen "Du kunde ju tagit med dig mobilen eller skrivit någon lapp! Vet du hur jävla orolig jag var eller?"
Jag ryggade tillbaka ännu en gång av hans hårda ton. Jag svalde hårt och ställde försiktigt tillbaka mitt vattenglas. Om det var något jag hatade så var det att bråka med dom jag älskar och det sista jag vill är att bli osams med Louis.
"Förlåt" pep jag och slog ner blicken i golvet. Jag kunde höra Louis försvinna från köket och istället in till sovrummet. Jag tvekade på om jag också skulle gå in där, men så sur kan han ju inte vara.
Med långsamma steg gick jag till sovrumsdörren som han hade stängd efter sig. Jag öppnade den försiktigt och kikade in. Louis låg på sängen med ryggen mot mig, han hade dragit täcket upp till halsen och han hade sin ena arm under kudden som han låg på.
Med ljudlösa steg gick jag fram till sängen och la mig ner bredvid honom med tillräckligt stort mellanrum mellan oss. Jag la täcket ovanför mig och kollade in i hans rygg som höjdes och sänktes med andetagen han tar.
"Louis?" min röst var låg och en aning hes av den stressande klumpen i halsen som bildats från första början Louis höjt sin röst åt mig. Jag visste han bara var orolig och en aning sur för att jag inte tagit med mig mobilen eller att jag inte hört av mig innan jag gick eller medans jag var borta - han vill ju mitt bästa - men ändå tog jag åt mig av det. Jag hatar när någon skriker eller höjer rösten mot mig så det samlas alltid en klump i min hals, dock ingen "gråtklump" som jag också kan få när jag är ledsen, det är bara en jobbig klump i halsen. Louis "mm:ade" som svar, men han rörde sig inte alls.
"Förlåt"
Det blev tyst i några sekunder innan Louis vände på sig så vi låg ansikte mot ansikte, han la båda sina armar runt mig och drog in mig i hans famn så vi låg tätt bredvid varandra.
"Förlåt" pep jag igen i hans hals och blundade.
"Det är okej..." sa han mot min panna innan han lämnade en öm puss precis vid början av mitt hår "Jag blev bara orolig eftersom du inte svarade när jag ringde"
"Jag glömde mobilen i köket"
"Jag märkte det" skrockade han och en stor lättnad lyftes från mina axlar. Jag trodde han skulle sura hela dagen "Vart gick du?"
"Till parken. Jag träffade en gammal klasskompis där konstigt nog" sa jag och fnittrade "Jag fick hennes nummer så skulle jag ringa henne imorgon"
"Vad gjorde hon i parken?"
"Jag tror hon letade efter någon pub"
"I parken?"
Jag skrattade och skakade på huvudet "Tror du det själv, silly?"

-

Jag lyckades vakna halv två nästa dag, helt utmattad. Men jag får helt enkelt skylla mig själv som är ute och promenerar mitt ute i natten halva natten. Dock behövde jag det, för när jag kom tillbaka var mitt huvud tankfritt och jag kunde somna direkt när jag blundade efter en lång pratstund med Louis.
"Vill du ha mer?" frågade Louis som höll i vattenkokaren i ena handen, men den andra gjorde han en gest mot min tomma mugg.
Jag skakade på huvudet. "Nej tack, jag måste nog börja göra mig i ordning om jag ska hinna träffa Emma"
Han ställde tillbaka vattenkokaren på sin plats "Har du ens ringt henne och bestämt något?" flinade han och satte sig på stolen framför mig.
"Jag ska göra det nu" fnittrade jag och reste mig upp från stolen "Jag kommer snart tillbaka"
Jag hann se Louis nicka innan jag skuttade ut ur köket med mobilen i handen, redo att slå in numret Emma gett mig inatt.
Numret gick snabbt att skriva in och jag hade nu mobilen mot örat med pipen som gjorde mig mer och mer nervös.
"Hallå?" svarade hon på andra sidan luren. Jag kunde höra i bakgrund att hon var ute på stan.
"Hej, ehm, det är Victoria" sa jag osäkert.
"Victoria!" brast hon ut "Hej, hur är det?"
"Bara bra"
Jag log för mig själv och tänkte precis fråga henne hur hon själv mår men jag vet från förr att hon har en stor mun och pratar gärna på innan folk ens är klara med sina meningar.
"Skulle du vilja mötas? Jag är redan ute i stan som du kanske hör" hon skrattade lågt på andra sidan.
"Jätte gärna"
"Vad kul! Jag är vid Starbucks, du vet den som ligger nära parken vi var i igår?"
"Jaha, jag kommer dit. Jag måste bara fixa mig"
"Great, vi ses Victoria" hojtade hon och utan att jag hade någon chans att svara så hade hon lagt på.

Med sista draget av mitt röda läppstift så var jag klar. Jag backade lite bak från spegeln framför mig så jag kunde få syn på mer av hur jag såg ut. Min röda, stickade tröja hängde löst runt min magra överkropp och mina svarta jeans satt som stora soppåsar på mina ben. Jag måste verkligen köpa nya kläder. Jag ser inte alls hälsosam ut vilket alla fans kommer påpeka så fort jag går ut från denna byggnad och jag är inte alls taggad över deras åsikter då allt kommer vara hat mot mig. 
"Du är jätte fin, babe" sa Louis och la sina armar runt min kropp "Är du klar att åka?"
Jag log mot honom genom spegeln framför oss och nickade svagt. Han sköt mig tillbaka ett leende innan han snabbt pussade mig på halsen och drog med mig ut till hallen. Det pirrade svagt i min mage att tänka på att jag ska umgås med min gamla klasskompis igen. Tänk om hon bara vill umgås med mig för att jag är tillsammans med en utav världens kändaste person och inte för att det är jag, tjejen som hon tidigare alltid var med.

 

 

-------

 

Har typ hållit på hela veckan med detta kapitel. Har skrivit, suddat och sedan skrivit igen så det är ju en anledning till att det tagit en sådan tid, men nästa kapitel kommer upp snart,, det lovar jag! Hoppas ni tycker om detta tråkiga kapitel och btw, grattis till Emma som vann "tävlingen"! Kom ihåg att jag valde en slumpvis deltagare :) Kommer förmodligen ha fler sånna här tävlingar i framtiden, så känn dig inte ledsen för att du inte vann!

 

Kommentera vad du tycker :)

 


Kommentarer
Postat av: Lisa

Superduper bra kapitel! Hoppas nästa del kommer ut snart jag orrkkaaaar INTE vänta! Loveuu❤️❤️ xx

Svar: Tack! Det hoppas jag också lol ;) love u 2 babe❤️xx
directioneernovell.blogg.se

2013-11-09 @ 19:54:57
URL: http://lisaandersson1.bloggplatsen.se
Postat av: Emma

Superbra!!! Älskar delen. Åååå glad jag blev när jag såg jag vann (för det var väl jag?! Det var väl ingen mer Emma som tävlade?) Annars blir denna kommentar lite konstig, haha

Svar: Tack! Japp, det var du som vann :) xx
directioneernovell.blogg.se

2013-11-09 @ 21:36:27
URL: http://novellfoton.blogg.se
Postat av: Emma

Åå, då vet jag :) Men tack så jättemycket! Jag blev JÄTTEGLAD när jag såg det :)

Svar: Hihi inga problem sötis! :)xxx
directioneernovell.blogg.se

2013-11-09 @ 21:55:54
URL: http://Novellfoton.blogg.se
Postat av: Berättelser om One Direction

Jättejättebra på allt sätt. Hoppas Emma vill vara med henne för att hon är hon och inte för att hon är tsm med Louis!:) Kram!

Svar: Åh tack sötis! Det får vi verkligen hoppas :) Kram! xxxx
directioneernovell.blogg.se

2013-11-10 @ 11:43:33
URL: http://berattelsermedonedirection.blogg.se
Postat av: Märta

Superbra!!! Hur bra som helst! Emma verkar som en skön person!❤️Xx

Svar: Taaaack sötis ❤️❤️xx
directioneernovell.blogg.se

2013-11-10 @ 14:31:02
Postat av: Anonym

När kommer nästa?!? LÄNGTAR

Svar: Idag när jag kommer hem från skolan, vilket är klockan 2 :Dxx
directioneernovell.blogg.se

2013-11-11 @ 11:54:39
URL: http://novellfoton.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



RSS 2.0