Jag kollade bort mot killarna som satt samlade runt bordet, vilket dom hade gjort hela dagen. Josh hade kommit tillbaka och plötsligt blev killarna på mycket bättre humör, inte för att dom var på dåligt humör när han inte var där. Men dom blev piggare, typ. Jag kollade ner på mobilen som började ringa. Det var varken mamma eller Justin, vilket faktikts förvånade mig. Det var ju ändå bara dom som brukade ringa mig. 

"Öh hallå?" svarade jag tveksamt och sänkte ögonbrynen.

Skratt hördes och sedan hörde man bara flås, sedan skratt igen "Är det Victoria?"

Det var Christopher, eller Lil Twist som han nu föredrog att kalla sig. Justins bästa vän.

"Ja?" 

"Bra" sa han och jag hörde en dörr stängas.

"Vad vill du?"

Han började skratta som att det var de roligaste han hade hört och då började jag känna mig en aning irreterad. Jag hade aldrig riktigt gillat Lil Twist.

"Jag vill ha tillbaka min kompis"

"Justin?"

"Ja"

Jag rynkade pannan och kollade frågande in i väggen "Jaha?"

"Va inte en sån bitch, Vic" sa han och jag kunde höra hur han flinade "Ta din feta röv och kom till Justin"

"Varför skulle jag?" sa jag och satte mig på min säng "Jag antar att du är jävligt hög, och det var Justin som ville ringa eller hur?" 

"Jag är inte hög" skrattade han "Lite kanske... Men snälla, om du kommer tillbaka till Justin så får jag tillbaka min bästa vän. Han har legat i sin soffa, han har gått ner en del, ganska mycket faktiskt, i snart 2 veckor"

Jag kunde inte låta bli att faktiskt själv bli orolig. Mådde han så dåligt? 

"Jag kan inte prata mer" sa jag och la på.

Jag la ifrån mig mobilen och vilade huvudet i händerna. Jag hade känslor för Justin fortfarande om jag ska vara ärlig, men jag kunde inte gå tillbaka till honom. Jag la mig ner på sängen med huvudet mot kudden och grät. Varför gjorde han det så svårt för mig? Varför kunde inte han också gå vidare istället för att skriva långa kärleks sms till mig för att visa hur mycket han behövde och älskade mig. Och det kunde ibland göra mina känslor för honom starkare. Jag visste att han var otroligt romantiskt och kunde göra mig till världens lyckligaste tjej, och det fick mig att vilja gå tillbaka till honom. 

 

-

 

Jag kollade upp från min skål med flingor och mötte en sömnig Josh.

"Godmorgon" sa jag glatt och log.

"God..." mumlade Josh tillbaka och satte sig mittemot mig.

"Du har inte berättat för mig om hur din 'date' gick" flinade jag och stoppade in ännu en sked i munnen.

"Jag tänker inte berätta om min 'date'" 

"Varför inte? Vad heter hon då?" 

"Becc" jag nickade och reste mig upp.

"Jag ska till henne nu" fortsatte han och kollade på flingpaket.

"Ta på dig kläder bara" skrattade jag och gick ut från köket. Jag hörde Josh muttra för sig själv innan jag stängde dörren till mitt rum.

 

 

Jag öppnade dörren till Starbucks och kände direkt doften av kaffe som borrad sig upp i näsan. Jag log för mig själv och gick fram till kassan. Jag älskade Starbucks, deras "Ice Chocolate" var min favorit och deras mackor var också riktigt goda. Dock hade jag ätit alldeles för många utav dom senaste åren då vi var i studion eller när ingen utav oss killarna orkade laga mat. Ingen var någon mästare på att laga mat heller eftersom det alltid blev bränt.

"Vad vill du ha?" frågade en blond tjej med lockar och pipig röst.

"En Ice Chocolate" sa jag och tog upp lite pengar ur fickan.

"Var det bra så?" 

Jag nickade och gav henne pengarna "Behåll växeln"

"Tack så mycket" sa hon och gav mig min burk och log så att hennes vita tänder syntes.

Jag log svagt tillbaka och satte mig vid det enda tomma bordet. Jag drog upp mobilen ur fickan gick in på Twitter. Som vanligt fick jag massa "Follow me" och "Larry is real" tweets. Jag började bli riktigt förbannad på "Larry" grejen nu. 

Starbucks dörren öppnades och jag kollade reflexmässigt upp. Jag mötte ett par grönbruna ögon och ett stort leende. Victoria. Hon vinkade glatt till mig och gick fram till kassan. Jag kollade på henne medans hon beställde, hon hade på sig ett par mörka shorts och en svart skjorta. Hennes långa hår hängde längs hennes axel som hon då och då puttade bak men det landade sedan på sidan igen.

"Får jag sitta här?" frågade hon försiktigt och log svagt.

"Självklart" sa jag och log stort tillbaka.

Hon la sin väska på stolen bredvid och hon ställde sin mugg framför sig. Jag märkte att hon också hade Ice Chocolate.

"Gillar du också Ice Chocolate?" frågade jag och kollade på Victoria.

"Ja, det är min absoluta favorit" skrattade hon och slängde bak sitt hår, igen. Men det störde mig inte alls, vilket var konstigt för jag kunde flippa ur när någon intervjuare viftade fram och tillbaka med sitt hår. Men det här var inte samma sak.

"Min med" log jag och  drack lite.

"Varför är du ensam?" frågade hon efter ett tag och stoppade sugröret i munnen.

"Jag är inte det nu" log jag och hon skrattade, sedan fortsatte jag "Zayn och Liam är med sina flickvänner, Niall har åkt Irland och Harry till Holmes Chapel"

Hon nickade och ställde ifrån sig muggen. "Vart är Josh då?" frågade jag och kollade in i hennes ögon.

"Han har åkt till sin tjej"  log hon och kollade ner på sin mugg.

"Vilket snäll kusin du har som lämnar dig ensam"

"Eller hur" sa hon och skrattade.

"Vi kanske kan..?" sa jag och Vic nickade direkt.

"Gärna" svarade hon och förstod direkt vad jag menade.

"Sjysst" sa jag och log.

Vi pratade på om lite allt möjligt innan vi reste oss på och lämnade Starbucks. Vi gick längs gatorna, och vi hade ingen alls vart vi skulle. Vi bara gick. 

 

---

 

Jag  gick utmattat upp för det sista trappsteget. Jag fibblade upp nycklarna ur fickan och gick fram till dörren. Jag kanske inbilldade mig, men jag tyckte att jag hörde musik därinnefrån. Jag låste försiktigt upp och gick in, och jag hade rätt. Vic hade satt på One Directions musik.

"Vad tycker du?" frågade jag och gick fram till soffan där Vic satt, hon kollade skräckslaget sig om och tittade på mig "Jag menar One Direction, deras musik"

"Du skräms" sa hon och la handen på hjärtat, hon tog ett djupt andetag och rätade på sig "Dom är helt okej"

Jag satte mig ner bredvid henne och såg inte förens nu att hon hade tårar i ögonen och att dom var alldeles röda. Jag kollade förvånat på henne och la sedan armen om henne.

"Vad har hänt?" frågade jag oroligt och tryckte henne närmare mig. Hon la sitt huvud på min axel och snyftade högt.

"Justin ringde" 

Jag nickade och kollade ner på henne. Hennes blonda hår var nu utsläppt och hängde ner för hennes rygg. Jag märkte att hon hade fått svaga lockar. Precis som hon hade när hon var liten.

"Du har fått tillbaka dina lockar" sa jag och log.

"Jag har haft håret uppsatt i en bulle, då brukar det bli lite vågigt och lockigt" sa hon i ett skratt och rätade på sig "Men jag har faktiskt fått tillbaka dom"

"Är du trött?" frågade jag efter ett tag och kollade på Victoria som hade stängt sina röda ögon.

"Lite" svarade hon i en gäspning.

Jag tog hennes hand och drog med henne till gästrummet där hon skulle sova. Hon gick direkt till sängen och landade på den klumpigt. Hennes ljusa hår flög uppåt utav "vinden" och hennes kropp studsade med sängen.

"Du Vic?" 

"Mmh" svarade hon och kollade bak mot mig.

"Jag ska till studion imorgon, ganska tidigt" sa jag och gick sakta baklänges ut ur rummet "Vill du följa med? Det här är alltså klockan halv fem på morgonen för att minska kaos med fansen"

"Nej tack" svarade hon och begravde ansiktet i kudden igen.

 

När jag vaknade var det tomt i huset, det var bara jag. Jag hasade mig upp och tog på mig närmaste kläder, vilket var gråa mjukisbyxor med en rosa tröja. Jag satte upp håret i en slarvig bulle sedan gick jag ut till köket. Jag kastade en blick på klockan, 12.03. Jag kokade vatten och tog fram en kopp. Jag gick ut till vardagsrummet och tog tag i min mobil. Jag hade fått mer sms av Justin och några från mamma. Men jag hade ingen större ork att svara på någon utav dom. Speciellt inte Justins. Jag gick tillbaka till köket och precis när jag hade kommit till hallen öppnas dörren och fem killar kommer intravandes. Jag kollade chockat på dom och dom på mig.

"Är du Vic?" frågade killen längst fram med det ruffsigt perfekta håret.

"Aa" sa jag tveksamt och kollade på var och en.

"Är du ett fan?" frågade den lockiga killen och log.

"Av vadå?" frågade jag dumt och kom på mig. Han menade One direction "Jaha, öh, nej inte riktigt"

Jag log och försvann in i köket igen. Jag hade skämt ut mig totalt och behövde gömma mig. Killarna började pladdrade på igen och snart kom dom in i köket.

"Jag är Liam" sa en kille med lite kortare hår, han sträckte fram handen och vänligt tog jag emot den "Det här är Harry, Niall, Zayn och Louis" han pekade på var och en.

Jag nickade vänligt och vände mig till teet igen.

"Vill ni ha te?" frågade jag och vände mig om och mötte ett par blåa ögon. Det var Louis ögon.

"Ja tack" svarade alla i kör och jag nickade, igen.

Jag plockade fram fler koppar och hällde i det heta vattnet i resten av kopparna.

"Ska jag hjälpa till med något?" frågade Louis och ställde sig bredvid mig.

Jag märkte redan nu, även om vi precis träffades, att Louis var den som var utåt. Såklart var alla det, men han var den pratiga och den skojiga. 

"Skulle du kunna hämta teet, jag har ingen om vart det är" sa jag och kände att det hettade till i kinderna.

Varför kunde jag inte ens svara på. Men det var något hos honom jag gillade, det var han som fångade min uppmärksamhet först av dom. Han som jag tyckte verkade vara mest intressant.

Louis öppnade direkt skåpet framför mig och plockade fram sex tepåsar.

"Går det bra med vanilj?" frågade han.

Jag nickade och log. Och då log han tillbaka. 

"Har ni kakor?" frågade killen med den irländska dialekten.

Jag vände mig mot honom och kollade på honom.

"Det är han som äter hela tiden" skrattade Harry och stoppade i tepåsarna i kopparna "Och jag varnar dig, ta inte något från hans tallrik eller ta det sista chipset i påsen. Han kommer äta upp din hand"

Jag skrattade och kollade på honom "Tack för tipset" 

Han nickade och tog brickan med kopparna och ställde dom på bordet. Jag gick fram till skafferit och tog fram korgen med kakor. 

"Åh, Oreo's!" sa han glatt och gick direkt fram till bordet och satte sig. 

Även om jag inte kände dessa killar, jag hade ju liksom pratat med några av dom, men deras sätt att prata och bara vara gjorde mig trygg. 

"Är inte du Justin Biebers tjej?" sa Harry misstänksamt och kollade på mig. Och nu var alla blickar riktade mot mig.

Jag satte mig bredvid Zayn och skakade på huvudet "Jag var"

"Jag kommer ihåg när Niall träffade Justin för första gången" skrattade Harry och kollade på Niall som satt med munnen full med kakor.

"Käften Harry" sa han och blev röd om kinderna.

"Jag behövde ta med honom ut från rummet så han fick skrika av sig" fortsatte Liam och skrattade.

Jag log mot honom och nickade "Jag kommer ihåg att Justin berättade om det"

"Det var ju stort!" sa Niall och en kakbit flög ur munnen.

"Visst, Nialler" skrattade Zayn och dunkade honom på ryggen.

Jag kollade ner i bordet och kom på att Josh inte var här.

"Vart är josh?" frågade jag och kollade på Liam som verkade ha mer koll än dom andra.

"Han skulle till någon tjej, tror jag" svarade han och log.

"Och han lämnar er här?" skrattade jag och drack av mitt te.

"Han skulle komma lite senare. Han bjöd hit oss till middag"

 

Jag sneglade på Victoria när hon skrattade. Jag märkte att hennes ena öga smalnade när hon skrattade. Vilket kanske var konstigt att jag la märke till.

"Vad är det med dig, Lou?" viskade Harry som satt bredvid mig.

"Va?" jag kollade på honom och höjde ena ögonbrynet.

"Gillar du henne?" retades han och kollade på henne.

"Harry, jag känner henne inte" sa jag och drack av mitt te.

Han skrattade och lutade sig tillbaka "Lär känna henne då" 

Jag kollade på honom och sedan Victoria. Hon drack försiktigt av sitt te och kollade ner på sin mobil som hade plingat till. Hon kollade upp och mötte min blick och log, jag kollade generat bort och kände hur min mage pirrade till. Aldrig någonsin förut hade jag blivit generad om jag mötte en tjejs ögon. Aldrig hade jag heller blivit pirrig när en tjej log mot mig. Det var som att jag inte längre kände mig själv.

 

 

-----

 

Kolla vad långt det blev haha! Har suttit hela dagen och klurat, men nu är den iallafall uppe! :)xx

 

Jag vaknade med ett ryck när flygplanet landade med en duns på marken igen. Jag spärrade upp ögonen och kollade ut, det var ljust ute. Det var dag här alltså. Jag rättade till bullen på huvudet och gäspade. Min mage kurrade högt och jag la snabbt handen för så att ljudet skulle dämpas. Jag tog bort säkerhetsbältet och reste mig upp. Jag vinglade till när jag ställde mig på mina ben, det var som att jag var ett barn igen som inte kunde gå. 

"Går det bra?" frågade mannen bredvid mig med ett flin på läpparna.

"Jadå" svarade jag och log osäkert mot honom.

Jag passerade honom och ställde mig i gången, jag sträckte mig för att komma åt "hyllan" där min väska låg.Jag greppade tag i den och drog ner den. Den smällde till mannen som jag satt bredvid och han kollade på mig.

"Förlåt" sa jag och gick snabbt efter dom andra för att komma ut ur planet.

 

Jag ställde mig precis vid det gula strecket som visade att man inte skulle stå för nära rullbandet med väskorna på. Väskorna hade redan kommit och de flesta hade redan fått sina och gett sig av. Jag tog upp min mobil och satte på den. Kanske hade Josh skickat ett sms om att han var påväg. Fast det tvivlade jag på, han var nog redan här. Han var verkligen inte någon tidsoptimist. Min lila resväska dök upp framför mig och snabbt ruffade jag åt mig den. Jag ställde den bredvid mig och la ner mobilen i fickan. Jag drog med väskan mot utgången där jag skulle möta Josh. Jag kollade ut över massan med flera personer som skulle möta upp sina vänner eller familj.

"Vic!" hörde jag en bekant röst ropa.

Jag kollade mig omkring och såg Josh komma gåendes mot mig.

"Josh!" sa jag glatt och kramade om honom.

"Det var längesen jag såg dig!" sa han och kollade på mig.

"Ja, flera år sedan" jag log.

Vi gick ut genom de stora glasdörrarna och till hans bil.

"Hur är det mellan dig och Justin?" frågade han medans han slängde min resväska i bagaget.

Jag svalde hårt och slog ner blicken i marken.

"Öh" jag kollade försktigt upp mot Josh som nyfiket kollade på mig.

"Berätta för din kusin nu" sa han och log vänligt.

"Det är slut" sa jag lågt och satte mig i bilen.

 

-

 

Jag tog av mig skorna och gick försiktigt in i lägenheten. Det var stort med ljusa väggar och massa dyra saker. 

"Jag ska träffa killarna, vill du följa med?" frågade Josh och gick fram till mig.

"killarna?" frågade jag dumt och kollade på honom med höjda ögonbryn.

"One Direction, dom jag är trummis åt" 

"Jaha, nej tack. Jag är trött efter flygresan" sa jag och gäspade.

"Okej, jag ska försöka komma hem tidigare" sa han och gick mot en dörr.

"Nej det behövs inte, jag kommer sova ändå" 

Jag satte mig i soffan och slog på teven. Jag tog upp mobilen och la den bredvid mig och blundade.

"Jag går nu" ropade Josh "Hejdå"

Jag hann inte öppna mun förän han redan haed gått ut. Jag suckade och reste mig upp. Jag var inte alls trött, jag hade ju sovit hela resan till London. Jag reste mig upp och gick bort mot ett skåp med massa foton på. Det var bilder på mig och honom sen vi var små och bilder på Josh med One Direction. Min mobil började ringa och jag tog snabba steg och tog tag i den. Utan att kolla vem det var så svarade jag.

"Hallå?" 

"Vic? Är det du?" 

Jag stelnade till när jag hörde vem det var, Justin.

"Ja" sa jag hackigt och la handen för munnen.

"Jag saknar dig, snälla kom tillbaka" sa han och nu hörde jag hur krasslig han lät och hur mycket han snörvlade.

"Nej, jag kan inte" sa jag och tårar trängde sig upp.

"Snälla" viskade han och brast i gråt.

"Justin, snälla. Jag klarar inte av det här" sa jag och la på.

Jag kände mig otroligt dum som gjorde såhär. Men han får skylla sig själv. Festandet var ju tydligen viktigare än vad jag var.

 

--

 

Så, vad tycker ni! Det blev inget mer om hur hon var eller något sånt, men det kommer väl någon gång. Kommentera! :)

 

"Det är över mellan oss" var det sista jag sa innan jag öppnade ytterdörren och sprang ner till gatan. Mitt hjärta bultade hårt i bröstet och det var svårt att andas. Tårar trängde sig upp i ögonen och gjorde allt suddigt. Jag tog sned steg och det kändes som att jag hade lyckats stuka foten. Men jag fortsatte springa. Jag var rädd att se Justin igen. Jag skulle aldrig klara av det. 

"Vic? Är du döv eller?" sa Josie irreterat och viftade med handen framför mina ögon.

Jag ryckte till och kollade på Josie med smala ögon. 

"Tänker du på Justin igen?" frågade hon och la sin arm runt mina axlar "Är det inte dags att glömma honom och träffa nya killar?"

Jag gav henne en kall blick och fnyste "Du vet väll knappast något om sånt här. Vi var tillsammans i tre år, man kan bara inte glömma allt, det är alldeles för svårt. Men jag försöker gå vidare" sa jag i suckning.

"Har du hört något från honom då?" 

Jag kollade ut över vattnet och suckade ljudlöst. Jag hade fått sms från honom, han skrev hur mycket han saknade mig och hur ledsen han var. Men jag kunde inte gå tillbaka till honom, även om jag så gärna ville. Jag ville vara i hans armar och känna hans läppar mot mina. 

 

-

 

"Har du med dig allt nu då?" frågade mamma för säkert femte gången "Tänk om du glömmer något jätte viktigt!"

"Ja, jag hade med mig allt" sa jag irreterat och stängde resväskan.

Mamma kollade på mig och log. Hon strök handen över min kind och pussade mig löst på pannan.

"Jag tycker du är stark. Att lämna någon är alltid svårt, men jag vet att du klarar det" 

Jag nickade och slog ner blicken i backen. Det samlades en klump i halsen, jag ville bara slå till någonting och skrika ut all min sorg. Jag var nog inte så stark som man trodde. Han var min första stora kärlek, det var Justin som fick mig känna såhär. Men nu var det ett streck över oss och det var dags att gå vidare. 

"Vi måste åka nu om jag inte ska missa flyget" sa jag och flinade.

Mamma nickade och tog min svarta handväska och gick ut genom ytterdörren. Jag tog tag i resväskan och drog med den ut, jag låste ytterdörren och gav nyckeln till mamma. Vi gick ner för trapporna och ut till bilen. Jag slängde in väskan i bagageluckan och satte mig i passagerarsätet.

"Är du redo nu då? Du har inte ångrat dig va?" frågade mamma och kollade på mig innan hon startade bilen.

"Jag vill lämna New York direkt" sa jag och skrattade.

"Självklart" sa mamma stelt och gav mig ett litet leende.

 

Jag satte upp håret i en slarvig bulle på huvudet och lutade huvudet bakåt. Jag hatade att åka flygplan. Justin hade alltid hållt om mig, pussat mig på pannan och sagt att det inte var farligt. Men nu fanns han inte längre vid min sida, och mannen bredvid mig kunde knappast hålla om mig och pussa på min panna. Jag tog ett djupt andetag och blundade. Det var bara sju timmar kvar innan vi landade i London. Hur skulle jag ens orka? 

Jag tog upp min iPod och stoppade in hörlurarna i öronen. Jag bläddrade igenom spellistan och insåg då att jag bara hade Justin Biebers låtar. Hur skulle jag nu kunna glömma honom? Jag satte motvilligt på hans låt "Be Alright". Jag lutade huvudet mot glasrutan och kollade ut. Hur skulle jag någonsin komma över honom? Och hur skulle jag någonsin våga falla för någon igen? Aldrig. Jag skulle aldrig våga falla dit igen. 

"Ursäkta?" mannen bredvid pickade mig löst på armen och gav mig en orolig blick.

"Va?" sa jag och rätade på mig.

"Är allt okej?" frågade han.

Jag kollade undrande på honom och la handen på kinden, då kände jag hur blöt jag var. Jag grät utan att jag visste om det. Jag kollade chockat på mannen och tog ett djupt andetag.

"Jag känner igen dig" sa han och pekade på mig.

Jag log svagt och nickade "Jag var Justin Biebers flickvän"

"Inte längre?" 

Jag skakade på huvudet och vände mig mot fönstret igen. Jag hoppades på att han skulle låta mig vara och inte ställa fler frågor. Och det gjorde han, han lutade huvudet bakåt och  blundade och efter bara några minuter snarkade han. 

 

 

-

 

 

Så! Jag vet inte vad som hände igår, men jag lyckades aldrig lägga upp kapitlet. Men nu är den iallafall uppe och jag hoppas ni tycker om den. I nästan kapitel ska jag iallafall försöka få in mer saker om Victoria, t.ex hur hon är och sånt. Puss!

 

Hej sötnosar!

tänkte avslöja överraskningen nu. Jag ändrade mi i sista minuten om vad det skulle vara, men nu är helt säker.

 

Novellen jag påbörjade var usel. inga hade inte planerat något alls och jag kände mig otroligt stressad. Jag hade ingen inspiration och jag kände att jag behövde uppdatera något så att ni inte skulle lämna bloggen. Men nu har jag planerat en ny novell, och det första kapitlet kommer upp idag!