Victorias perspektiv:

"Vill du ha något mer?" Frågade mamma och drog sin hand över min varma panna, precis som hon alltid gjorde när jag var liten och var sjuk "Någon bulle? Choklad?"
Jag skakade på huvudet och tryckte fram ett leende "tack ändå"
"Dåså, nu måste jag till jobbet" mamma reste sig upp från sängen och sköt mig ett varmt leende "Krya på dig och ring om du behöver något"
"Tack"
Mamma vinkade och försvann sedan ut till hallen. Jag kunde höra henne ta på sig sina klackskor och slänga sin svarta kappa runt sig. Hon var iallafall inte konstig så som jag var för tre dagar sedan när jag skulle till Louis. Det var strålande sol så gick jag där med skinnjacka och frös. Nu däremot regnade det ute och var en aning kyligt för att vara sommar i New York.
"Hejdå gumman!" Ropade mamma innan ytterdörren öppnades och stängdes och jag lämnades helt ensam i min lägenhet med 39 graders feber. Det värsta just nu är att det är sommar och här ligger jag i min säng med ett tjockt duntäcke enda upp till hakan. Jag som skulle bli brun och bada mycket, det gick ju bra.
Jag slöt mina tunga ögonlock och kröp längre ner i sängen. Jag vill bli frisk och kunna se Louis innan dom åker vidare till andra delstater i USA. Vi hade planerat med resten av killarna för någon dag sedan att vi skulle gå ut en kväll - även om jag inte direkt dricker alkohol - men jag vet inte riktigt hur det ska gå nu när jag är sjuk och kommer vara det i några dagar framöver. Eftersom jag har en sådan otur hela tiden kommer jag inte hinna bli frisk innan det. I just love my life sometimes.

"Vic?" Sjöng en röst i mitt öra. Jag muttrade och vände på mig.
"Jag sover" sa jag i kudden.
"Du pratar alltså i sömnen" skrattade personen och jag förstod inte förens nu vem det var. Direkt reste jag mig upp trots min huvudvärk som blev värre när jag reste mig upp, men det struntade jag i nu. Iallafall en liten stund för mitt huvud kommer explodera snart.
"Vad gör du här?" Frågade jag och kollade på den brun håriga killen framför mig. I handen höll han en påse som han dinglade fram och tillbaka bredvid sig.
"Jag hörde att du var sjuk" sa han och satte sig på sängen "och jag tänkte bara hälsa på... Och stanna här ett tag, om det går bra?"
"Såklart" svarade jag med ett leende och la mig ner i sängen igen "jag vet inte riktigt vad du vill göra här men okej"
"Vad vill jag inte göra här" flinade Louis och jag skrattade.
"Det där misstolkades lite halvt"
"Det gjorde det va?" Louis skrockade och la sig nära mig i sängen. Det där pirret som jag alltid får i magen av Louis närkontakt växte i min mage och jag behövde göra allt för att inte attackera hans läppar. Både för att jag är sjuk och inte vill smitta honom och för att vi skulle ta det långsamt. Det sistnämnda kommer bli svårt för mig. Jag har saknat honom så mycket och känna hans läppar mot mina var det enda jag ville. Men en kyss är väl inte att gå för snabbt fram? Jo det kanske de är, vi har ju precis redat ut saker. Eller det var för tre dagar sedan men herregud få tyst på mig. Jag är värre än min mormor som alltid pladdrar på, bara att jag tänker nu.
"Så, vilken film vill du se? Jag antar att du vill kolla på film" Louis reste på sig igen efter de få sekunder han legat bredvid mig. Han tog upp påsen han lagt på golvet och grävde upp fem filmer "Up, In Time, Hungergames, Ted eller Grown Ups?"
"Vilken mix" fnittrade jag och kollade på alla filmfodralen han nu placerat på täcket.
"Jag bara tog några i affären, jag hade bråttom" sa han och kollade upp på mig då han nu satt på knä på golvet.
"Bråttom till vad?"
"Dig" flinade han och jag skrattade.
"Cheesy"
"Du älskar mig för det"
"Såklart jag älskar att min..." Jag avbröt mig själv. Var han min pojkvän? Nej, inte än "Det var inget"
Louis kollade på mig med höjda ögonbryn och med ett brett leende som nådde ändå upp till öronen.
"Vilken film?" Frågade han istället för att fråga vad jag tänkte säga. Jag tror nog han förstod att jag inte riktigt tänkte på vad jag sa.
"Det spelar ingen roll, jag kommer förmodligen so...-"
"Välj bara herregud, du kommer ju inte somna på direkten" skrockade den brun håriga killen framför mig och jag log. Jag hade saknat honom så.
"Det beror ju på om filmen har en såndär jätte lång början då dom visar massa namn och...-"
"Har du varit ensam för länge eller vadå" skrattade han och begravde ansiktet i täcket "välj bara film herregud babe"
Jag frös till men ett leende lekte ändå på mina läppar. Han kallade mig "babe", alldeles nyss.
"Okej, In Time" sa jag och pekade på filmfodralet.
"Äntligen" log Louis och tog filmen. Han gick över till tv:en och satte sig vid dvdspelaren.
"öhm, hur funkar den här?" Frågade han och jag skrattade, igen. Han får mig att skratta hela tiden utan att försöka.

"Är du seriös? Den är ju typ likadan som din du har hemma" Jag drog av täcket men Louis stoppade mig genom att kolla bak på mig och visa upp sin hand som ett stopptecken. 

"Är det inte alls. Förklara"

"Sover du?" Viskade Louis och drog bak en hårslinga från mitt ansikte. Hans fingrar snuddade min hud och direkt stod jag i brand. Han måste verkligen sluta med detta för det gör mig helt galen.
"Nej" svarade jag i en viskning och öppnade mina ögon. Direkt mötte jag Louis ögon då jag låg på sidan. Hans fina, blåa ögon stirrade rakt in i mina. Vad flög runt i hans huvud just nu?
"Du är varm" sa han. Jag drog på smilbanden och fnissade lätt.
"Jag har feber"
"No shit" flinade han och placerade sin hand på min midja "har du inte tagit någon alvedon så febern går ner? Du har snart varit varm i två timmar utan att temperaturen har sjunkit"
Har det redan gått två timmar? Jag suckade och tog mig för pannan. Mamma hade lagt en alvedon med ett glas vatten på mitt nattygsbord men det hade jag helt glömt bort.
"Det ligger en alvedon bakom dig" sa jag och satte mig upp. Louis gjorde detsamma "jag glömde ta den"
"Jag tror jag måste stanna här annars kommer du aldrig komma ihåg att ta tabletterna"
"Varsågod att stanna" flinade jag och Louis skrockade.
"Här" han räckte mig tabletten och det onödigt stora glaset med vatten.
"Tack"
Jag stoppade den vita, ovala tabletten i munnen som jag sedan svalde med en stor klunk vatten.
"Vad duktig du är" sa Louis med en fånig röst och klappade mig på huvudet "du är så duktig"
"Käften" fnittrade jag och gav tillbaka glaset till Louis "kan jag få min mobil?"
Louis ställde tillbaka och räckte mig min mobil. Jag trodde han skulle reta mig och inte ge mig min mobil men det gjorde han inte.
"Ska du ta en selfie" sjöng Louis när jag öppnade kameran.
"Och du ska vara med" sjöng jag tillbaka och lyfte mobilen över oss så att man såg båda två på skärmen "le!"
Jag tryckte ner den övre volymknappen och Louis läppar placerades på min kind. Min kropp stod i brand ännu en gång men jag försökte strunta i det och istället kolla på bilden vi fångat på bild. Jag insåg då att det var en dum idé att ta en bild på oss. Louis var det inget fel på, han var ju lika perfekt som alltid. Men herregud, ser jag ut sådär? Mitt hår var rena fågelboet, jag hade stora påsar under ögonen och min näsa var röd.
"Lägg ut på twitter" sa Louis och jag fnös.
"Aldrig! Ser du hur jag ser ut?"
"Vic sluta, snälla" suckade han och la sin hand på min kind så han kunde vrida mitt huvud då jag mötte honom med ögonen "du är vacker, helt perfekt. Du kanske inte har något smink på dig eller borstat ditt hår idag, men det behöver du inte heller. Du är vacker oavsett vad och nu är du sjuk så du behöver inte tänka på hur du ser ut. Lägg upp den bara"
"Lou...-"
"Kolla på mig liksom, jag har inget smink på mig alls" sa han med en tjejig röst men han misslyckades totalt. Men han fick mig att skratta, som alltid.
"Låt mig redigera den bara"
"Nej"
"Bara en effekt"
"Bara en"
Jag gick in på Twitter och sedan en ny tweet. Jag valde bilden vi precis tagit och la på en svartvit effekt så att man inte skulle se min röda näsa.
"Skriv något också" kommenterade Louis och jag himlade med ögonen.

"@VictoriaSparker: Best medicine ever @Louis_Tomlinson pic.twitter.com/Lur5efgqcN :)x"

"Vad cheesy du är"
"Inte lika cheesy som dig" flinade jag och bläddrade ner för min timeline.
"Eller...?" Louis hand placerades på min midja och han klämde löst. Jag brast ut i skratt och tappade mobilen i ansiktet men Louis fortsatte.
"Louis!"
Han slutade och direkt drog jag bort allt hår medan Louis tog upp min mobil och kollade på skärmen, länge. Han stelnade till och hans leende tonade ut. Va? Nyfiket tog jag mobilen ur hans hand och kollade på bilden som dykt upp på min skärm. Det var en bild på mig när jag joggade hem ifår för att mamma skulle plocka upp mig hemma. Men efter mig var någon, en kille. Justin. Det såg ut som vi höll händer då min arm var riktad bakåt.
"Vad i...-" började jag men hindrade mig från att fortsätta "Louis, det här är inte riktigt. Det är något fan som haft tråkigt på photoshop. Bilden är från igår när jag joggade hem för att mamma skulle hämta mig och Justin var verkligen inte med mig. Usch nej"

Louis axlar slappnades av och jag stängde ner bilden. Varför försökte alla att förstöra för mig och Louis hela tiden? 

--

Så! Lite gullkapitel typ haha. Men jag hoppas ni tycker om kapitlet (även om den är lite kort...sorry) och skriv gärna en kommentar för då gör ni mig så glad hihi, ni är världens bästa. x

Btw, visst är jag duktig som uppdaterar bra lolz!