"Vad brukar du göra på fritiden?" frågade Louis och stoppade sugröret i munnen medans han kollade på mig.

"Jag brukar spela piano ganska mycket, eller gjorde" sa jag i en axelryckning.

"Jag brukar faktiskt spela piano" sa Louis och log stort "Har du slutat att spela piano? Jag menar när du sa att du gjorde"

"Det var justin som lärde mig spela piano och efter att vi gjorde slut så slutade jag också spela piano" sa jag och kollade ner i bordet "Jag bodde för det mesta hos Justin och han hade ett piano, och hos mig har jag inte något"

"Jag har ett piano hemma, vill du spela?" 

"Jätte gärna" sa jag i ett leende och vi reste oss upp.

När vi lämnade Starbucks såg jag framför mig hur jag och Louis satt och spelade piano tillsammans och hur vi skulle lära varandra att spela låtar som vi kunde.

"Kan du spela något annat instrument?" frågade jag och sneglade  på Louis som gick bredvid mig.

"Jag kan spela lite gitarr" sa han stolt och log stort mot mig "Fast det är ingenting jämfört med Niall"

"Någonting är det ju" sa jag och log.

"Kan du spela något annat än piano då?" 

"Lite fiol faktiskt. Men det spelade jag för evigheter sedan" sa jag och Louis nickade.

Precis när Louis tänkte öppna munnen så fylldes mina öron av något helt annat än Louis röst. Skrik. Tjejskrik. Både jag och Louis kollade på varandra och sedan bak där tiotals tjejer kom springade. Det placerades en stor sten i mage så fort jag tänkte på hur mycket fansen hatade mig. Även om jag hade levt med hat i tre år så kunde jag fortfarande inte möta dom i verkligheten. Det gick inte. Jag blev alltid stressad och ville bara försvinna från jorden.

"Louis!" ropade tjejerna i mun på varandra och stannade en halv meter ifrån oss "Kan jag snälla få ta bild med dig?"

Louis kollade på mig och jag nickade sakta som svar. Samtidigt backade jag försiktigt från klumpen av tjejer och satte mig på en bänk lite längre bort. Jag studerade Louis samtidigt som han log mot alla mobiler och kameror som hölls i luften. Han kramade varje tjej och skrev lite autografer och plötsligt vändes alla blickar mot mig. Jag kollade förvånat på Louis som log och sedan gjorde han en gest att jag skulle komma. Jag ville skaka på huvudet och sitta kvar, men hans leende fick mig att gå ändå. På lite halv skakiga ben så gick jag tillbaka och ställde mig bredvid Louis. 

"Vad handlar det här om?" viskade jag samtidigt som jag flyttade mig närmare honom, men inte allt för nära så att man kunde tro att vi var ett par. 

"Är ni tillsammans?" frågade den mörkhåriga tjejen längst fram och kollade på mig, med ett leende på läpparna. 

"Nej" sa jag och försökte pressa fram ett leende.

"Kan vi få ta bild med dig?" 

Jag blev så förvånad att jag inte fick fram ett ord, så jag nickade och plötsligt höll Louis en kamera i handen framför oss. Jag log och kollade in i kameran som Louis höll i. Och plötsligt började jag le som en idiot, bara tanken av Louis. 

"Le!" ropade Louis och gjorde själv ett jätte leende.

Efter ett ögonblick var alla samlade runt kameran och Louis. Jag log fortfarande, tanken att fans faktiskt gillade mig gjorde mig otroligt glad. I tre år hade jag inte sätt en enda snäll tweet om mig, eller fans som ville ta bild med mig. 

"Kan vi bara få ta ett kort på er två också?" frågade nu en annan tjej och log mot oss.

Louis ställde sig bredvid mig, han la armen runt mig och vi båda riktade oss mot kameran. Min kropp pirrade av hans beröring, det kändes fantastiskt att stå bredvid honom med hans arm om mig. Som att det skulle vara så, att vi var gjorda för varandra.

 

-

 

Louis öppnade ytterdörren till hans hus och vi båda steg in. Louis doft som jag känt när jag stod bredvid honom kände jag igen när jag steg in i huset. Jag älskade hans doft, han luktade så otroligt gott. 

"Du kan gå till pianot sålänge, jag ska bar gå på toa" sa han och pekade mot en dörr där förmodligen pianot stod. Medans jag gick till rummet kollade jag mig runt. Det hänge inramade foton på hans familj på de gråa väggarna. Jag älskade hans hus, det var enkelt men ändå lyxigt. Jag gick fram till pianot och snuddade försiktigt på det vita tangenterna med fingrarna. Jag satte mig sakta på stolen och massa minnen bläddrade förbi min näthinna. 

 

Justin drog med mig in till vardagsrummet där hans piano stod. Han satte sig på piano stolen och kollade på mig och sedan ner på tangenterna. Hans fingrar dansade över det vita tangenterna och hela rummet fylldes med melodin till As long as you love me, min favorit låt av Justin. Jag log stort mot honom och han mot mig. Hans röst fyllde nu mina öron och det fick mig att rysa.