Det hade aldrig bildats en tystnad mellan oss när vi gick runt i stan. Den lite blyga Louis som jag först träffade i lägenheten igår var bortblåst. Han var utåt. Han var otroligt rolig och fick mig att skratta hela tiden. Jag hade fått en host- och skratt attack när han berättade ett utav världens sämsta skämt. Han hade lagt sin arm runt mig och jag kunde se på honom att han blev lite orolig. Jag var ju trotsallt röd som en kräft och letade efter luft. Men hans orolighet var bara otroligt gulligt och jag kunde inte sluta le efter det. 

Jag öppnade ytterdörren till Josh' lägenhet. Han var inte hemma och det var glad jag över. Han skulle ställa massa frågor om varför jag log som en idiot och det skulle jag nog helst vilja skippa. Jag sparkade av mig skorna och gick gick med tunga steg in i köket. Jag slängde iväg väskan på golvet och begav mig direkt till kylskåpet där jag visste att Josh hade gömt Nutella längst in i kylskåpet. Han visste verkligen att jag var totally in love i Nutella. Jag satte mig vid bordet och drog upp mobilen ur fickan. Jag hade fått sms från Justin som jag inte brydde mig om, några sms och missade samtal från mamma och ett sms från okänt nummer. Jag kollade på numret och visste inte alls vems det var. Jag öppnade meddelandet och läste de få raderna, om och om igen.

 

 

Ett stort leende placerades på mina läppar - eller ännu större, jag hade fortfarande ett flin på läpparna. Jag läste om det några gånger igen innan jag svarade. Fast vad skulle jag skriva? Jag stoppade skeden med nutella i munnen och kollade på våran sms ruta. 

 

Me too! I'm fine, lol. How 'bout you worried boy? ;) 

 

Efter en minuts tvekande klickade jag på "send". Fast kanske var den blinkande gubben för mycket? Herregud, vad pinsamt! Tänk om han trodde jag flirtade med honom?! Mobilen plingade till och det började pirra i magen. Tänk om han tyckte jag var helt dum nu?

 

It was scary! Your face was like really red haha. I have to go, see ya :D xx L 

 

Jag stängde ner våran sms ruta och gick istället in på Twitter. Konstigt nog så hade jag fått massa tweets från massa tjejer som var One Direction fans. Jag visste att läsa det här var meningslöst, det var bara tjejer som var otroligt avundsjuka, men jag kunde inte låta bli att kolla igenom det. Jag hade gått igenom det här i tre år och hade lärt mig att inte ta åt mig. Sakta började de meningslösa tårarna rinna sakta för min kind. "Du är tjock och ful" "Du äcklar mig" "Jag kommer döda dig, du förtjänar inte Louis din slampa!" "Vad hände med Justin nu då? Om du är tillsammans med Louis för hans pengar kommer jag döda dig inatt äckliga, feta du" 

Jag koller på burken med Nutella som stod framför mig. Jag var verkligen tjock, vem sitter och äter nutella direkt ur burken? Usch. Jag reste mig snabbt upp och gick in i vardagsrummet och la mig klumpigt på soffan. Jag drog närmaste filt över mig och gömde ansiktet i kudden. Det var alltid såhär jag reagerade när jag fick hat och läste det. Förr när jag var  tillsammans med Justin brukade han alltid trösta mig och alltid vara med mig. Men nu var jag ensam. Och varför jag grät över det här var löjligt, jag visste sanningen och hur dom reagerade bara för att jag var med Louis som vän - även om jag ville att det skulle vara mer än vän eftersom jag verkligen gillade honom - så skrev fansen långa, idiotiska texter. Killarna verkade inte få vara med någon utom varandra för fansen. Så löjligt.

 

---

 

Jag vet att det här kapitlet är alldeles FÖR kort och dåligt! Men vet ni vad? Jag är hemma, har internet och en data! yey. Jag bryr mig inte om jag inte fick tre kommentarer eller mer (lol hahah) för jag fick värsta kicken och ville skriva. Tyvärr blev det bara den här lilla snutten, dåligt eller hur? Men imorgon kommer iallafall nästa upp, håll utkik!