Regnet smattrade mot bilfönstret medans jag körde längs Londons gator. Det var molnigt och man skulle kunna tro att klockan var sju på kvällen men den var bara ett på förmiddagen. I Need Your Love - Calvin Harris spelades lågt på radion och då och då nynnade jag med. Jag gillade inte låten speciellt mycket men såklart fastnade den alltid i huvudet på en. Jag svängde in till gatan där Vic bor. Jag parkerade bilen vid trottoaren utanför höghuset, snabbt öppnade jag bildörren och gick med långa steg till portdörren. Jag kände mig en aning nervös, jag hade kommit enda hit för att säga en enda mening när jag egentligen kunde ringa eller smsa, men jag ville se henne le och skratta, jag ville se hennes vackra ansikte. Jag gik upp för de fem långa trapporna innan jag stannade vid dörren till lägenheten där Vic bor. Jag tog ett djupt andetag innan jag lät min hand knacka tre gånger på den kalla, hårda trädörren. Det dröjde länge - vilket var två minuter - innan jag hörde snabba steg innefrån som stannade vid dörren. Det blev tyst i några sekunder innan hon började låsa upp och dörren åkte upp. Vic log stort mot mig och lutade sig mot dörrkanten.

"Hej Lou" sa hon en aning hest och hon harklade snabbt.

"Hej vic" sa jag och log så stort att jag trodde att läpparna skulle spricka.

Hon steg åt sedan och gjorde en gest att jag kunde komma in. Jag gick förbi henne in och tog smidig av mig mina Converse som hade blivit fuktiga efter promenaden ut till bilen tidigare idag. 

"Vill du ha te?" frågade hon artigt och pekade på vattenkokaren med ett leende "Eller något annat?"

"Te går bra, tack" sa jag och innan jag ens hann blunda hade hon redan satt igång. Hon hällde ner vattnet i kokaren och tog fram två koppar från skåpet över henne.

"Öhm, jag tänkte fråga en grej..." började jag. Vic vände sig hastigt om och kollade nyfiket på mig. Jag kollade ner och samlade mig innan jag långsamt drog blicken över henne, från tå till huvud, och vid halsen stannade jag. Hennes tjocktröja döljde det mesta men missade totalt en del. Blå röda fläckar täckte hennes hals och även bitmärken såg jag. 

"Öh, d-din hals" sa jag och svalde hårt. Hade hon hittat en ny kille? 

Vic kollade ner och förstod snabbt att jag menade bit - och sugmärkerna.

"Åh... öhm, det är inte som det verkar" sa hon lågt och behöll blicken i golvet.

Vadå inte som det verkar? Jag kände mig en aning arg även om jag inte hade en enda anledning till det. Men egentligen, fattade hon inte att jag gillar henne? Fattar hon inte hur nervös jag blir bara av att vara med henne? Fattar hon inte hur mycket jag tittar på henne? Jag bet tungan hårt för att inte börja fräsa åt henne, kanske skulle hon förklara? Men när det blev tyst ett tag kunde jag inte stå ut längre.

"Vadå 'det är inte som det verkar'?" sa jag och sänkte ögonbrynen och kollade på henne, utan att vända blicken från henne.

 

Jag svalde hårt och försiktigt kollade jag upp på Louis som kollade på mig. Något i hans ögoon fick mig att tro att han var svartsjuk. Men det kunde han knappast va, eller? 

"Det...det..."

Jag fick inte fram orden. I huvudet lät det så otroligt töntigt och knappast skulle han tro mig, men jag behövde säga det. Det var sanningen och jag ville inte ljuga för honom.

"Vadå?" sa han i en aning frustrerad ton "vem är det?"

"J-Justin..." sa jag så lågt att man knappt hörde.

Det blev tyst i flera minuter. Det var pinsamt. 

"Justin?"

"Han liksom, öhm, kom igår och gjorde det" sa jag och började vifta händerna som en dåre, tårar började tränga sig upp och jag gjorde allt för att inte låta dom trilla "Jag ville det inte, man kan säga att det var...våldtäckt, typ. Förutom att han liksom... duvet"

Louis kollade på mig och nickade. Jag såg hur han började lugna ner sig, men var han verkligen frustrerad över det där? 

"Gjorde han illa dig?"

"typ" 

"Är du okej?"

Jag kollade in i hans ögon och förlorade kontrollen över mina egna tårar. Innan jag hann reagera var Louis armar runt mig i en tät kram. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och la mina armar runt honom. Han strök min rygg och om jag inte inbillade mig så tyckte jag att jag kände hans mjuka läppar mot mitt huvud. Det fick min kropp att sända rysningar enda ut till tårar och min mage att göra volter. Om han någonsin skulle kyssa mig på munnen, jag svär, jag skulle falla ihop på golvet och få hjärtattack. 

"Jag finns för dig, ring mig när som helst om du behöver mig. Det spelar ingen roll om det är klockan tre på natten, jag kan komma över" sa han i mitt öra och ännu en gång fick jag rysningar. Precis när min rysninngsattack från pussen på huvudet försvann så kom det här. Men jag älskade det.

"Tack Louis" sa jag lågt och tryckte mitt huvud mot hans bröst ännu mer.

 

-----

 

 

Har ni tänkt på att jag alltid uppdaterar sent? Jag väljer att göra det för annars kommer någon alltid att stör om jag gör det under dagen. Dessutom är det ju så fint väder ute så jag vill helst bli brun innan man börjar skolan igen! Iaf, vad tycker ni om kapitlet. Det är ganska kort, tycker jag, men jag tycker om den iallafall. Jämfort med förra....hahha. Aja, puuuss!