"Du kan stanna här, vi kan gå resten" sa jag till chauffören som trummade med sina långs fingrar på ratten. Han nickade och svängde in till kanten.  Josie hoppade ur bilen innan vi ens hunnit stanna, hon var så förbannad att det nästan pyste ut rök ur öronen på henne. 

"Tack så mycket för skjutsen" jag räckte fram pengarna till honom och kastade ett tacksamt leende genom backspegeln som han bevarade med en nickning. Jag hoppade ur den svarta bilen och gick med snabba steg mot höghuset - som inte var långt ifrån - för att komma ikapp Josie. Men jag behövde inte oroa mig, det var jag som hade nycklarna. Hennes fotsteg ekade i trapphuset och hennes arghet smittade av sig. Nu blev jag själv förbannad, men det var pågrund av hennes beteende.

När jag kom upp till dörren stod Josie lutad mot väggen med armarna i kors. Hennes ansikte var rött och hennes andning var hög. Det kokade ilska inom henne och hon skulle snart explodera. Det visste jag från dom andra få gångerna hon blivit riktigt arg. En utav gånger var för några år sedan på en bal vi var på med skolan. Josie hade på sig en vit, glittrig klänning som kostat onödigt mycket pengar. Jag hade blivit avundsjuk på henne och av ren klumpighet hade jag råkat spilla bål över hela henne när jag skulle hälla upp i min plastmugg och en kille puttat till mig. Det var ett misstag för mig att gå på den balen, jag passade varken in där och ett bra minne fick jag inte heller.

Vi gick in i lägenheten under tystnad, vi sparkade av oss skorna och gick åt varsitt håll. Jag till sovrummet och Josie till köket. Jag behövde planera kläder och låta Josie lugna ner sig lite. 

 

Jag reste mig upp från golvet och granskade kläderna jag lyckats rota fram i min resväska där mina kläder låg som högar, huller om buller. Jag pustade ut och drog håret bak från mitt ansikte. Hade Josie lugnat ner sig? Jag kastade en blick på klockan som visade halv fem innan jag gick ut till köket.  Josie satt vid bordet, hon hade böjd nacke och hennes hår täckte ansiktet. Man skulle kunna tro att hon grät men hon gjorde alltid det, verkligen aldrig. 

Jag satte mig mittemot henne och kollade ner på mina händer. Det var som en alldeles för spänd tråd mellan oss och det kändes konstigt. Det här var inte "vi". Det här är inte dom två glada tjejerna som skrattade så mycket tillsammans att tårar bildades i ögonen eller att magen började värka som att man hade gjort 100 situps. Det fanns inte längre och det hade jag insett så fort jag sett henne i soffan igår. Inget var som förut, men varför?

"Josi..-"

"Hur kan du vara så himla respektlös?!" Fräste den brunhåriga tjejen framför mig "hur kan du glömma din bästa vän?!"

Jag rynkade pannan och kollade oförstående på henne. Vad snackar hon om?

"Va?"

"Vadå va?" Nu snörvlade hon men hon gjorde allt för att inte visa det "Jag har knappt varit här i tjugofyra timmar och jag är redan som luft för dig! Du har bara brytt dig om Louis och jag har knappt funnits för dig. Jag kom hit för att vara med dig och vi hade planerat minsta lilla detalj vad vi skulle göra innan du åkte, men det verkar du glömt bort för det handlar ju bara om dig och Louis hela tiden. Den här dagen skulle vi shoppa, vi skulle äta på en restaurang och njuta av staden innan vi skulle åka London Eye, men istället så ska du gå på en dejt med Louis och lämna mig här ensam?!"

"Du och jag kan träffas varje dag och när vi vill hemma, men jag och Louis bor i helt andra länder och det är ju självklart att jag ska spendera så mycket tid som möjligt med honom innan jag åker hem!"

"Men det betyder inte att du måste glömma mig och strunta i alla saker vi planerat att göra!"

"Vad handlar det här om? Är du avundsjuk?"

"På vad och varför skulle jag vara avundsjuk?"

"För att du är ensam och kommer alltid vara om du fortsätter sådär! Du är avundsjuk på mig för att jag har en kille som älskar mig medans du har en katt där hemma som är den enda killen som älskar dig!"

"Varför skulle jag vara avundsjuk på 'dig'!? Vet du vad, fuck you. Jag orkar inte med det här längre, jag klarar inte av mer av dig. Du har behandlat mig som skit alldeles för länge och mitt liv skulle vara så mycket enklare utan dig" sa Josie och reste sig hastigt upp"

Min mun öppnades och jag kollade på den brunhåriga tjejen framför mig som hade hela ansiktet målat i en röd färg av ilska.

"Jag packar ihop mina saker och bor på hotell från och med imorgon" sa hon och tog bestämda steg ut ur köket och lämnade mig vilsen,förvirrad och arg. Mitt hjärta satt i halsgropen och mina tankar flög fram och tillbaka i huvudet. Vad hände precis?

 

Jag drog den vita tröjan över huvudet och kastade en blick på mig själv i spegeln. Mitt blöta hår dinglade fritt längs ryggen som lämnade stora, blöta fläckar efter sig. Det skulle förmodligen se ut som att jag svettas som en gris men jag hade varken ork eller energi för att göra någonting åt det. Min mobil plingade till i fickan och direkt drog jag upp den. Ett svagt leende placerades på mina läppar och det kändes som att det var flera år sen jag drog på min smilband men det var bara några timmar sen.

 

 

Jag la ner mobilen i fickan utan att svara och gick direkt ut till hallen. Jag drog på mig mina vita Converse och tog tag i mina svart skinnjacka ifall att. Innan jag öppnade ytterdörren tog jag ett djupt andetag. Jag kunde höra Josie från hennes rum när hon packade ner sina kläder som hon förmodligen igår packade upp. Jag tvekade på om jag skulle ropa att jag gick men hon skulle inte bry sig ändå. Hon var mer än arg på mig och jag fattar fortfarande inte varför. Om det var för att jag är med Louis mer än henne så är hon patetisk. Jag kommer inte få träffa honom på flera veckor - månader till och med -  och Josie träffar jag ungefär varje dag hemma. När hon blir kär på riktigt så ska hon få se hur fäst man blir av personen. Man vill spendera varje minut, varje timme, varje dag med personen, det blir som ett gift och inget botemedel finns. Men hon har aldrig varit kär på riktigt och aldrig kommer hon heller få något förhållande om jag ska vara ärlig. Hon har så mycket krav på en kille att man blir rädd. Hon är fortfarnade som en tolvåring som "frågar chans" på killar som är snygga och inte bryr sig alls om personligheten, det är rätt patetiskt med tanke på att hon fyller 20 i år. 

När jag kom ut stod Louis lutandes mot sin svarta bil. Han var klädd i svarta jeans med en vit tshirt och hans 'lugg' var upptryckt uppåt. Det var nog min favorit frisyr på honom. 

"Hej" sa jag blygt och ställde mig framför honom, varför jag var blyg vet jag inte.

"Hej" han rätade på sig och kysste mig snabbt på munnen "Är du redo?"

"Du frågar alltid om jag är redo" fnissade jag och öppnade bildörren "Och ja, jag är redo"

Louis log brett och satte sig i förarsätet.

"Så, vart ska vi?" frågade jag och satte på mig säkerhetsbältet medans Louis körde iväg.

"Överraskning" flinade han och kollade på mig snabbt innan han vände tillbaka blicken till vägen.

Jag himlade med ögonen och skakade på huvudet "Jag gillar inte överraskningar"

"Synd för dig" sa han lekfullt och jag slog löst till honom på axeln.

"Är det långt dit då?" frågade jag och kollade ut genom fönstret. Solen lös fortfarande som att klockan var tre på eftermiddagen även om den var sex nu.

"Ganska"

"Ligger det utanför London?"

"Nej"

"Kommer det ta lång tid att åka dit?"

"Ska du ha frågesport nu också?" 

Jag kollade på Louis som log brett med blicken riktad mot vägen "Nej, jag vill bara få massa ledtrådar till vart du skulle kunna ta mig" sa jag med ett svagt leende på läpparna.

"Nu när jag vet att du försöker få reda på vart vi ska så tänker jag inte svara på mer frågor" 

Jag suckade och försökte få till en sur min, men det gick inte. Både för att det var Louis som satt bredvid mig och för att det påminde mig om Josie. Henne ville jag helst inte tänka på, inte just nu iallafall. 

 

--------

 

FÖRLÅT för att jag inte bloggat på typ flera dagar men jag har liksom haft annat att göra. Men nu när jag är sjuk och inte har något bättre för mig på dagarna (förutom att spela Sims 2 24/7) så tänkte jag att jag kunde skriva lite kapitel så att ni slipper vänta i flera dagar utan uppdatering. Vi får se :)

 

Känner att det blir sjukt segt just nu med kapitlerna, men i nästa kapitel får ni "dejten" med Louis iaf, vilket egentligen skulle vara i detta kapitel men det skulle bli för långt med både bråket med Josie (Omg, "pratdelen" sög lol) och "dejten" med Louis. Ni får helt enkelt vänta till nästa kapitel för lite kärlek ;) Nu blev det jätte långt "prat" så jag avslutar här så ni får kommentera vad ni tycker! :D