VOTE FOR ME GUYS

Är typ i chocktillstånd nu. Fick en kommentar om att jag är nominerad till favorite shortstory blog dresslikeaonedgirlfriend.blogg.se ! Alltså jag är typ halt förvånad för jag har inte alls en sån bra blogg och ändå har ni röstat fram min blogg som den kategorin på den bloggen! Jag har ingen blekaste aning om bloggen är stor eller vad priset är om man vinner eller vad som helst, men visst skulle det vara trevligt om jag vann? :) 
Om du vill att jag ska vinna kan du rösta här: http://dresslikeaonedgirlfriend.blogg.se/2013/november/blog-awards-2013-round-2-rostning.html#comment
(Bloggar från mobilen så ni får kopiera  länken!)

Ni kan rösta varje dag fram tills den 29 november :)

OBS: kapitel 47 är under om du inte läst det.



'Tävling'

Hej!
Ja, jag håller på med det nya kapitlet och nej, detta är inget "förlåt men...." Inlägg. Jag tänkte bara ha en liten tävling om man kan kalla det så. Till nästa kapitel eller nästnästa kapitel kommer jag behöva en ny karaktär och jag tänkte att någon utav er skulle vilja vara med? Jag vet ute hur jag ska säga det haha, men det är en tävling då ni kan vinna en roll i novellen! Det lät bättre va? Lol. 
Iallafall, om du skulle vilja vara med och 'tävla' så kommenterar du och skriver om hur du är som person, utseende, vad du gillar att göra och allt sånt. Tänk på att skriv allt specifikt så att det blir lättare för mig för att få en uppfattning av just dig.
Kommentera om dig och allt sånt så kommer jag slumpa fram en vinnare som kommer vara med i nästa/nästnästa kapitel! 
Lycka till om man kan säga så!



Länkbyte #1

Handling:

KLICKA PÅ TEXTEN ELLER BILDEN FÖR ATT KOMMA TILL BLOGGEN, OM NI INTE GÖR DET MISSAR NI VERKLIGEN NÅGOT

Mail

Nu kommer jag igen, hehe. Men jag har fixat ett mail konto nu om ni skulle vilja prata lite med mig. Tror inte någon vill det men jaja haha. Här är den iallafall:
[email protected]

Btw, nästa kapitel är på g. Har lite problem kan man säga men det kommer upp så snart som möjligt så stay tuned! :D



Vilka?

Hej!
Måste bara fråga vilka som fått tag i biljetter till 1D konserten nästa år? ❤️ Jag lyckades få tag på biljetter och jag har gråtit nonstop i två timmar nu hehe... 
Och juste! Om ni inte fått tag på biljetter för att dom är slut, ta det chill, för det kommer ännu en konsert dagen efter! :D  



Kärlek

Hej sötnosar! 

När jag la upp förra inlägget om min mamma så vred min mage ihop sig bara av tanken att jag skulle få hat, att ni skulle lämna min blogg för uppdateringen osv. Men alla dessa tankar är borta, jag har läst varenda liten kommentar hundra gånger om och ni fattar inte hur mycket jag börjar gråta för att ni är så underbara och stöttande. Nu istället vrider min mage ihop sig för att jag verkligen känner att jag måste ge något tillbaka till er. Så jag tänkte försöka fortsätta på kapitlet och lämna verkligheten bakom mig ett tag. Tack så sjukt mycket för alla  stöttande och gulliga kommentarer, ni är helt underbara och jag älskar er. 
Jag mår en smula bättre nu efter att pratat ut med några människor och jag får hjälp. Jag försöker sluta skära mig och det går bra...tror jag. Tror inte ni bryr er men jag ville bara att ni skulle veta att uppdateringen kommer bli bättre så snart som möjligt :) x
 

KORTFATTAT....

Hej sötisar :)
Jag arbetar just nu med nästa kapitel och jag försöker verkligen att få upp det så tidigt som möjligt men det är en sak som hänt mig - kanske inte mig men det har påverkat mig, otroligt mycket. Jag tänkte att ni skulle få veta, men ni ska veta att jag inte gör detta för uppmärksamhet (även om jag är anonym haha) och jag gör det inte heller för att ni ska tycka synd om mig. Jag vill att ni ska veta varför min uppdatering inte kommer vara bra och att jag behöver någon att "lätta hjärtat för", vilket då blir er för jag är liksom lite ensam och inte har några nära vänner. Så yes...
 
Iaf, för några dagar sen hände något som har varit min mardröm sen några år tillbaka. Jag kommer inte riktigt hur gammal jag var (Jag tror det var 2008, not sure)  eller vilket år det skedde men då hade min mamma fått reda på att hon fått cancer. Lungcancer. Det var den värsta året jag någonsin upplevt. Men hon blev av med cancern efter massa operationer (kommer inte ihåg så himla mycket), det var hemskt att se henne så svag och sjuk. Under den tiden mådde jag så dåligt att jag inte klarade av att äta eller göra någonting. Jag fick anorexia och skärde mig själv för att få bort smärtan jag kände inom mig. Låter förmodligen som att jag är något emo eller känslig, men det var hemskt och helt fghjk hittar inte ord hur jävla jobbigt det var att veta att sin mamma hade cancer och kanske inte skulle klara sig. Men hon klarade sig och vi fortsatte våra liv, men det blev aldrig som det var förut. Jag vill inte berätta mer om det för det är liksom lite privat så vi kör till detta år. Somsagt så blev min mardröm sann för några dagar sedan. Vi åkte med henne till sjukhuset för att hon skulle göra massa tester och skit som hon gjort varje månad efter cancern. När vi fick reda på provsvaren så hände det. Cancern är tillbaka. Hela mitt liv rasade igen. Jag trodde att jag levde i min mardröm, men det var verklighet. Jag mår så himla dåligt nu och min mamma kommer läggas in på sjukhus. Jag hoppas innerligt, över hela mitt hjärta och varje organ, att hon klarar sig. Det måste hon göra. Jag kommer inte kunna leva utan henne. Hon är min hjälte, min förebild och jag älskar henne så mycket att det gör ont. 
 
Detta var en kortfattad text om hur det ligger till. Jag hoppas ni förstår att min uppdatering inte kommer vara den bästa men jag ska försöka. Och,ni förstår inte hur mycket era kommentarer betyder. Jag läser varenda kommentar flera gånger och varje gång fattar jag liksom inte att ni verkligen tycker om det jag gör. Ni är så himla underbara varenda en utav er och jag älskar er även om jag aldrig träffat eller känner er. Jag älskar er.
 
 

More Than This - Chapter 30

 
Victorias perspektiv:
Jag hoppade ur den låga bilen som jag hade suttit i fyrtio minuter. Min rumpa kände jag knappt och mina ben sände ut stickande känslor i benen för varje steg jag tog. Min blick granskade ängarna framför mig och av någon anledning kändes det som att vi befann oss i en annan värld. I hela mitt liv har jag levt med bilar, stressiga människor, fullpackade gator och avgas lukter som gjorde att man nästan kände sig hög. Men här fanns det inget sånt alls, bara ren natur. Inga bilar eller människor. 
"Hade du tänkt att stå kvar där eller ska du följa med?" flinade Louis och kollade på mig. Jag log svagt och skyndade mig fram till honom. Han la sin arm runt min midja och drog mig närmare honom och som vanligt stod min kropp i brand. Är han medveten om vad han får mig att känna? Får jag honom att känna så? 
"Jag och killarna brukade alltid åka hit förut och bada för att slippa paparazzis och fans" sa Louis plötsligt och jag väcktes ur mina tankar. Louis blick var fastklistrad framåt och ett leende lekte på hans läppar. Förmodligen tänkte han på alla minnen han haft med de fyra killarna och jag kunde inte låta bli att le. 
"Jag vet inte hur ni badade" sa jag och kollade runt omkring oss "för jag ser ingen strand eller vatten här"
"Du kommer få se snart" 
Jag kände att Louis kollade på mig i ögonvrån med ett leende på läpparna men jag valde att inte kolla tillbaka på honom, jag gillade tanken att han kollade på mig med ett leende på läpparna och ännu bättre kändes det att tänka att jag inte märke även om jag gjorde det. 
"Sisten i får gå hem!" hojtade Louis plötsligt och började springa mot något som verkade vara en sjö lite längre bort. Hans armar var uppe i luften och jag kunde inte låta bli att le åt hans barnsliga sida som hittat ut från hans kropp. Och om jag ska vara ärlig så älskar jag den sidan av Louis. Jag älskar hur spontan och larviga grejer han vill göra. 
"Du kommer få gå hem Vic!" ropade han och kollade bak på mig över axeln. Jag såg hans breda leende på hans läppar och det fick mitt leende att ökas i flera milljoner grader. Han stannade vid träden som var precis innan sjön och drog av sig tröjan. Han kollade på mig innan han tog ett rejält skutt ner i vattnet. Han var under vattenytan i några sekunder innan han tittade upp igen med vattnet rinnande i ansiktet från håret. Ett stort, brett leende fanns på hans läppar och hela tiden kollade han på mig medans jag gick närmare sjön. 
"Kom" sa han och räckte ut sina armar i luften när jag stod precis vid kanten till sjön.
"Jag är här" sa jag med ett flin och satte mig i gräset.
"Jag menar i vattnet" sa han och himlade lekfullt med ögonen "Bada med mig!"
"Jag har inga badkläder och jag vill helst åka hem med torra kläder" sa jag och log brett.
"Ta av dig då?" sa han och flinade.
Jag himlade med ögonen och kollade bort med ett leende som lekte på mina läppar.
"Snälla" bad han med en röst man bara inte kunde säga nej till "Bada med mig"
"Okej då" sa jag och suckade. Jag reste mig upp och vände mig om, lite generad över att ta av mig kläderna framför Louis även om jag skulle behålla underkläderna på "Kolla bort" 
Försiktigt och långsamt drog jag av mig tröjan som jag sedan kastade bort den så att den landade bredvid Louis tröja. Gåshud fyllde min kropp när vindpustar susade förbi mig när jag knäppte upp mina byxor som jag lät glida ner för mina ben. 
"Du får gärna bada idag" kommenterade Louis och jag kunde se hans flin på läpparna framför mig även om jag inte kollade på honom.
"Du kollar inte va?"
"Vad spelar det för roll?" 
Jag klev ur mina byxor och vände mig om med mina händer som försökte täcka min mage. Louis hade ett svagt leende på läpparna som jag inte kunde tyda och det orsakde mig att bita hårt i läppen. Förmodligen såg jag ut som en knubbsäl och att han helt sjävklart skulle dumpa mig efter det här. Men har var inte sån och det visste jag. Men jag kunde ändå inte låta bli att känna mig en aning osäker.
"Hoppa" sa han och sträckte ut sina armar ännu en gång "Jag fångar dig"
Jag bet mig i läppen ännu en gång och lät armarna falla ner. 
"Lova? Det här typ det läskigaste jag vet"
"Jag lovar" skrockade han och jag log svagt.
Vi räknade till tre samtidigt och jag hoppade inte föräns på fyra bara för att jag fegade ur. Jag hamnade i Louis famn och jag kunde inte släppa tanken av att våra kroppar gned sig mot varandra. 
"Du får inte täcka din kropp" viskade Louis och tryckte sin panna mot min så att våra ansikten endast var några milliter ifrån varandra. Just nu fanns det inte bara några fjärilar i min mage, nej, det var hela zooet i min mage "Du är perfekt"
"Ingen är perfekt"
"För mig är du perfekt och kommer alltid vara"
Mina kinder hettades upp rejält och jag kollade direkt ner. Min blick landade på hans bröst där en tatuering sträckte sig från sida till sida. It is what it is stod det och jag kunde inte låta bli att dra mitt finger över den svarta texten hur mycket jag än kämpade emot. Jag hade alltid varit lite svag för tatueringar på killar.
"Jag har också en tatuering" flög det ur mig när jag kollade på resten av hans tatueringar på hans armar. 
"Verkligen? Jag har inte sett någon" sa han och jag kunde höra hur han försökte att inte låta förvånad, men jag kunde höra det. Men jag klandrar honom inte för det, jag skulle också blivit förvånad om jag var honom. Jag ser inte ut som en tjej som skulle tatuera sig.
"Det var meningen att den inte skulle synas" sa jag och strök fingret över hans tatuering som verkade vara en ren eller något annat liknande djur "Jag gjorde den när jag var tretton, jag var ganska dum"
"Vad är det för något?" 
"Det är en evighetssymbol. Jag har den på sidan, här" Jag lyfte på min arm och flyttade på bh-bandet "Min mamma dödade mig när hon såg den när vi var på semester"
Louis skrockade och drog fingret över det precis som jag gjorde över hans. Det fladdrade till i magen och jag bet mig i läppen.
"Jag gillar den" sa han och kollade upp på mig med ett leende som dödade mig. Jag log tillbaka innan vi lutade oss närmare varandra och träffades i en perfekt kyss.
 
-
 
"Dina läppar är blåa" flinade Louis och petade på min läpp när vi satt i gräset. Jag himlade lekfullt med ögonen och slog löst bort hans hand.
"Kanske för att vi badade i svin kallt vatten i typ en timme" sa jag och log.
"Du passar i det"
"Tyst" sa jag i ett skratt och vände bort ansiktet "Du har också blåa läppar, bara så du vet"
"Har jag inte alls" svarade Louis och placerade sina fingrar på min kind, han vred sakta tillbaka mitt ansikte så att vi kollade in i varandras ögon igen "Svara mig ärligt nu, okej?"
Jag höjde ögonbrynen och nickade långsamt. Jag blev nästan orolig när han var såhär seriöst. Det var inte ofta han var såhär seriös.
"Lova att svara mig ärligt" sa han allvarligt igen och jag nickade ivrigt.
"Jag lovar" sa jag och rynkade pannan.
"Har..." började han och kollade ner i marken som att han var ledsen. Var han ledsen egentligen? Jag kollade oförstående på honom, vad han nu skulle säga så verkade det otroligt viktigt "Har..."
"Har...?" upprepade jag och Louis kollade upp på mig.
"Har jag verkligen blåa läppar?" sa han och brast ut i skratt. Jag kollade på honom medans han drog handen genom sitt hår som började torka och skrattade samtidigt. Var han seriös? "Du skulle sätt ditt ansiktsuttryck" 
Jag slog till honom löst på armen men jag kunde inte låta bli att skratta själv "Alltså gosh, jag trodde du var seriös" 
"Jag märkte det" sa han och la sin arm runt min midja "Du är jätte söt när du ser oförstående ut"
Jag himlade lekfullt med ögonbrynen och lutade mitt huvud mot hans axel.
"Visst är jag en bra skådespelare?" sa han stolt och jag kollade upp på honom.
"Kanske" 
"Jag är det, jag vet att du tycker det" sa han och log svagt.
"Alltså, du är inte  bra" sa jag och försökte hålla mitt leende inne. Jag älskade hur frustrerad han blev när man nekade honom när han egentligen hade rätt.
"Är jag visst! Jag vet att du tycker det"
"Nej" sa jag och vände bort ansiktet.
Louis händer letade sig till min midja och han klämde löst men det räckte för att jag skulle börja skratta "Säg att jag är den bästa skådespelaren du någonsin sätt" sa han lekfullt.
"Nej, för du var inte bra" sa jag och Louis klämde ännu mer så att jag brast ut i ett gapskratt ännu en gång.
"Säg det, annars släpper jag inte" sa han och drog mig bakåt så att jag låg på rygg med honom bredvid mig.
"Louis, d-det är inte r-rättvist" sa jag och kippade efter luft mellan mitt skratt.
"Säg det bara" sa han och lutade sig närmare mitt ansikte så att vi endast var några centimeter ifrån varandra "Jag släpper då"
"Jag vill inte ljuga för dig" 
"Du gör det så svårt för dig" flinade han och klämde ännu mer än tidigare.
"Okej okej" skrattade jag och Louis slutade "Du är den bästa skådepspelaren jag någonsin sätt"
"Säg att jag är den snyggaste skådespelaren också" sa han mot mina läppar och jag himlade med ögonen.
"Louis!" sa jag och skrattade.
"Snälla"
"Okej, du är också den snyggaste skådespelaren som fi...-" jag hann inte avsluta meningen innan Louis läppar var tryckta mot mina i en intesiv kyss.
När vi drog oss undan var vi båda andfådda och kippade efter luft som två hundar som sprungit flera mil. Han la sig på rygg bredvid mig och jag vände mig direkt så att jag låg med ansiktet mot honom. Hans ögon var slutna och det verkade som att han verkligen var trött. Men jag förstod honom, för det var jag också efter inatt.
"Dina läppar är verkligen blåa" sa jag lågt efter ett tag innan jag blundade jag med. 
 
----
 
Okej, det blev inte riktigt som jag tänkt mig meeeen iallafall, det är ju något! Ni fick ett kärleks kapitel för jag tyckte det behövdes, hihi. Hoppas ni gillar det och glöm inte att kommentera nuuuuu :Dx
 

OMG OMG

FÖRLÅT OM JAG BARA KOMMER HÄR OCH SKRIVER ETT TRÅKIGT INLÄGG MEN OMG NIALL TWITTRADE PÅ SVENSKA ALLDELES NYSS ASSÅ JAG DÖR. MITT HJÄRTA HOPPADE UR MIN KROPP NUU WIII! HIHIHI kolla va sött, han använde google översätt :')

PS. Glöm inte att kommentera på förra kapitlet ;) nästa kommer imorgon btw x


More Than This - Chapter 27

 
Victorias perspektiv:
"Josh ligger på sjukhus" var allt Bec hann säga innan hon brast ut i gråt och behövde gå. Hela min kropp frös fast och så många olika minnen och tankar i huvudet strömmade förbi. Var Josh döende? Varför låg han på sjukhus?
"Vem var det?" Frågade Louis nyfiket och la sina armar runt mig. Jag blundade och bet mig hårt i läppen, om det var något jag var otroligt svag för så var det sjukhus.
"Vi måste till sjukhuset" sa jag utan att svara på Louis fråga. Jag trasslade mig ut ur Louis' famn och gick med snabba till hallen för att ta på mig skorna. Jag kunde höra att Louis sa något från vardagsrummet innan han joggade efter mig. 
"Vic?" Han försökte få tag på min handled men jag lyckats dra mig undan. Jag ville inte möta någon just nu, tårar svällde upp i ögonen av både panik och oro  "Vic vad är det?" han lyckades få tag på min handled nu och han stannade tvärt. Han vände mig om så att jag stod ansikte mot ansikte och då började tårarna rinna. Jag kunde inte riktigt svara på varför jag grät, var det för att min älskade kusin låg på sjukhus eller minnen från när jag var 14 när...
"Vic?" Louis la sin hand på min kind och drog sin mjuka tumme för att torka bort tårarna som rann utan anledning "vad är det som händer?"
"Vi måste till sjukhuset" sa jag hest och vände bort blicken från Louis. Det kändes som att mina lungor stod i brand av tanken att min kusin låg på sjukhuset, döende eller ej. 
"Varför?" Louis la sin hand under min haka och vände på mitt ansikte så att våra ögon möttes "Berätta"
"Josh" 
Louis höjde på ögonbrynen och kollade undrande på mig "Var..-"
"Jag vet inte, kan vi bara...åka? Snälla" 
Louis kollade på mig i några saker innan han nickade svagt. Jag vände mig om och fortsatte min gång till hallen, på rekordsnabb tid tog jag på mig mina vita Converse som oftast brukade ta flera minuter att knyta. 
"Vart ska ni?" Josie dök upp bakom Louis med ett frågande ansikte. I hennes hand höll hon sin mobil som lös och det såg ut som att hon var i ett samtal med någon. När hon såg att jag kollade på hennes mobil klickade hon snabbt bort samtalet och la ner mobilen i fickan.
"Sjukhuset" svarade Louis och kastade en blick på mig och sedan Josie.
"Varför?" 
"Ska du följa med eller inte?" svarade jag otåligt med min fortfarande hesa röst. Jag var otrevlig nu men jag kunde inte rå för det. Jag kände fortfarande smärta i brösten att jag inte fanns vid Josh' sida när han ligger på sjukhuset.
Josie höjde sina ögonbryn men nickade sedan "Okej"
Hon tog på sig sina höga klackskor och jag kunde inte låta bli att himla med ögonen. Mina gamla vita Converse stod precis bredvid men såklart skulle hon ha en modeshow i sjukhuset.
 
Louis stannade bilen vid ingången och direkt hoppade jag ut. Mina ben kändes som spagetthi när jag tog långa steg mot de stora glasdörrarna, mina händer darrade svagt och min andning var snabb, det var som att jag hade sprungit flera mil. Jag stannade vid receptionen och kollade på den gråhåriga kvinnan vid datorn. 
"Kan jag hjälpa dig?" frågade hon med en för ljus röst som nästan skar in i örat.
"Vart är Josh Devine?" frågade jag och kvinnan kollade ner i sin dator igen, några sekunder kollade hon upp på mig igen med ett svagt leende som jag från och med nu hatade. Hur kunde hon ens le i ett sjukhus?
"Femte våningen rum trehundrafyra" sa hon och direkt var jag påväg mot hissen. Jag hörde att Louis och Josie ställde sig bakom mig, jag behövde inte kolla bak för att se. Louis stora hand lades på min axel och en alldeles för hög snyftning lämnade min mun. Hissen öppnades och vi tre gick in i tystnad. 
"Ska jag ringa dom andra och berätta?" frågade Louis lågt och jag vred mitt huvud sakta så jag vi fick ögonkontakt. Jag kunde se glimtar av oro men han försökte dölja det. Jag visste att han alltid såg positivt på saker och nu intalade han sig säkert att inget farligt hänt. 
"Kan vi inte träffa honom först?"
Louis nickade och i samma stund öppnade hissdörrarna. Mitt hjärta dunkade snabbt i bröstet, det kändes som att det skulle hoppa ur kroppen när som helst. Vi tog snabba steg genom korridorerna och hela tiden konsentrerade jag mig på numrena ovanför dörrarna. Trehundraett...trehundratvå...trehundratre...trehundrafyra. Jag stannade tvärt vid den vita dörren. Jag mådde illa av nervositet och min kropp skakade av rädsla, vad var det jag skulle få se bakom denna dörr? Var Josh jätte skakad? Jag la min skakiga hand på handtaget men innan jag hann reagera öppnades dörren i en rasande fart och en kvinna studsade in i mig.
"Oj förlåt!" sa hon och la sin beniga hand på axel "Här ni här för att träffa Josh Devine?"
Alla tre nickade och kvinnan log svagt "Ni får tyvärr inte träffa honom nu, men ni kan sätta er i väntrummet längs bort i korridoren så säger vi till när ni kan träffa honom"
Vi nickade igen och kvinnan gav oss ett leende innan hon gick iväg. Jag andades tungt ut och la handen för pannan. Louis arm letade sig runt min midja och sakta drog han med mig till väntrummet.
 
-
 
Jag sippade försiktigt på det heta kaffet i muggen. Klockan närmade sig ett på natten och vi hade snart suttit här i två timmar. Josie hade gått ut för att ta lite luft och Louis satt vid min sida med sitt huvud tungt vilade mot min axel. Bec som hade kommit tillbaka efter att hon hämtat nya kläder för att övernatta på sjukhuset med Josh satt på andra sidan av rummet med hennes händer vilande i knät. Hennes bruna hår hängde längs hennes axlar och hennes rödsprängda ögon var slutna. Tårar rann en efter en längs hennes kinder och det fick mig att må ännu sämre. Vi visste fortfarande inte vad som hänt, Bec hade inte öppnat munnen en endaste gång och läkarna ignorerade mig bara.
"Vill ni träffa Josh? han är vaken och vi har fått lite kontakt med honom" kvinnan jag krockade in i tidigare stod nu vid ingången till väntrummet. Hon hade ett svagt leende på läpparna som jag inte klarade av att kolla på. Bec hade nu öppnat sina ögon och hon kollade vilset på oss.
"Vad har hänt med honom?" frågade jag sjuksköterskan som precis skulle vända sig om. Min röst var hes och jag kände knappt igen den.
"Han var med i en bilolycka" sa en ljus, krasslig röst som inte tillhörde sjuksköterskan utan Bec. Hon hade rest sig och tagit korta, långsamma steg mot dörren. Min mun öppnades sakta och mina tankar som jag lyckats skjuta undan kom fram igen. Var han jätte skadad? Var han döende?
"Vic? Kommer du?" Louis räckte fram sin hand och kollade på mig. Jag nickade och la min hand i hans, jag reste mig långsamt upp på mina ostadiga ben. Mitt hjärta började dunka hårdare än hårdast i mitt bröst och illa mående tog sin plats igen. Långsamt gick vi hand i hand genom korridoren och för varje dörr vi passerade så blev min andning häftigare. Trehundrasju...Trehundrasex...Trehundrafem...Trehundrafyra. Vi stannade och innan sjuksköterskan öppnade dörren tog jag ett djupt andetag.
"Ni kan inte stanna så länge, han behöver fortfarande vila" sa sjuksköterskan varnande och kastade en glimt bak på oss "Varsågoda"
Hon öppnade dörren och vi gick långsamt in. Jag blundade hårt, rädd för att se vad jag möter. Becs snyftande var högre än förut och min mage vred ihop sig.
"V...ic?" en ynklig röst nådde mina öron och sakta öppnade jag mina ögon. 
Shit.
Josh ansikte var fyllt med blod och djupa sår i hela ansiktet. Min anding försvann och tårar trängde sig intensivt upp i mina ögon. Var det min älskade kusin som låg i den vita sängen? 
 
 
 -------
 
 
Inte speciellt långt me jag hoppas ni tycker om den eller att den iallafall är läsvärd haha. Kände att jag behövde stoppa där för annars skulle jag bryta upp i tårar, hehe.
Jag ska försöka börja skriva oftare men skola har redan blivit stressig! Förlåt, ni ska inte behöva vänta såhär länge för ett litet kapitel!
 
Glöm inte att följa mig på BlogLovin!

MELLAN INLÄGG IGEN

HEJ!
Nu blir det ett "mellan inlägg" igen....Förlåt för det, jag har bara lite saker jag vill säga.
 
Så idag började jag skolan igen, i en ny klass vilket har varit så himla pirrigt. Hamnade i en hyfsat bra klass, känner mig lite ensam bara men jag är van... Iallafall, jag ska börja skriva nästa kapitel men något har hänt mig haha, jag "längtar" inte till att skriva speciellt mycket längre. Visst låter det konstigt? Dock kommer jag inte sluta skriva för jag älskar att göra det och jag kommer verkligen inte avsluta novellen för jag vill verkligen fortsätta eftersom det är så många fina läsare som längtar till varje kapitel :')♥ Men jag vill bara att ni ska veta att nästa kapitel ska komma upp någon gång i veckan eftersom jag behöver lite tid för att tänka ut vad som ska hända osv. Hoppas ni förstår och stannar kvar :) Jag älskar er så sjukt mycket som faktiskt läser min novell, gillar den och längtar till varje kapitel! Ett tack till er som kommenterar och gör mina dagar så mycket bättre! :)x
 
Förlåt om ni blev rädda att jag skulle sluta skriva lol!
 
 
 


Svar på frågor om mig

Hur gammal är du? Jag är 13, eller jag fyller 13 snart haha.

Vem gillar du mest i One direction och vilka/vilken är dina favorit låtar? Louis is my babeee och mina favorit låtar om du menar 1D så är det Loved You First och Change My Mind men om du menar liksom i helhet så är det nog Overboard - Justin Bieber :)

 

Vart får du dina idér ifrån? Det undrar jag också ibland haha. Men jag får ganska mycket inspiration från låtar och ärligt talat kan jag inte skriva utan musik. Jag har nog världens fantasi.

sommar/vinter? Sommar helt klart.
Godis/glass? Inget, ärligt talat haha.
Vitt/svart? Båda

Hårfärg? Sandré, en blandning mellan brun och blond. Jag har även blonda slingor som är naturliga.

Ögonfärg? Otroligt blåa.

hur fastande du för 1D? Jag vet inte riktigt. Kommer inte riktigt ihåg, det måste börjat när min vän började prata om dom konstant och sedan bara några dagar/veckor var jag själv helt fast.

Vad heter du? Denise :)

vad vill du bli när du blir "stor"? Antingen fotograf eller makeup artist, haha har ingen aning.

Gillar du Justin bieber också? Njea, jag är inget fan och jag kommer nog aldrig bli det heller men många av hans låtar är väldigt bra.

Har du någon gång varit på 1D konsert? Jepp, den 8 maj var jag en utav de tusentals skrikande tjejerna i Friends Arena och i London nästa år ska jag även se dom!

Vem tycker du mest om i 1D (om du favoriserar)? Louiiiiiis :D

Vilken låt tycker du mest om i "Take Me Home"? Change my mind eller Loved you first

Vilken låt tycker du i " Up All Night"? I Wish, One Thing eller WMYB.

Vart fick du idén från att börja med att skriva en novell? Jag har alltid var intresserad av att skriva och när jag började läsa massa 1D noveller blev jag bara så himla sugen hihi.

Har du deras autografer? Nej, om det inte gills att ha kopierade från tidningar såklart ;)

Och nu två noveller jag tycker ni borde läsa, båda är mina favoriter: novellermedonedirection.blogg.se & fearme.blogg.se . 
 
 

Läs om du orkar hihi

Hej söötnosar! 
Tänkte bara köra ett litet talk inlägg mitt upp i allt. Har massa saker att berätta, så vi börjar med... idag är det exakt tre år sedan Louis gjorde sin audition! Kan ni fatta det? Det kan inte jag, ni fattar inte hur glad Louis gör mig. Han betyder (och såklart resten av One Direction) så sjukt mycket för mig! Ni skulle bara veta hur mycket jag grät på konserten varje gång Louis hade ett solo eller pratade! Och en sak till om det här, det är också idag Louis träffade Harry för första gången. yey! 
 
Iallafall, nästa vecka åker jag till England. Kommer vara borta en vecka ungefär och jag tror inte jag kommer kunna uppdatera speciellt mycket. Tidsinställda kommer jag nog inte hinna med eller orka. Men jag ska försöka skriva några kapitel nu så att ni kan få några enstaka än då!
Och vet ni vad? Jag ska till det där vax museumet eller vad man nu ska säga i London, där One Directions vaxdockor finns. Och ni fattar inte hur grymt taggad jag var. Fick nämnligen reda på att dom flyttat dockorna till New york. KAN NI HÖRA MIG SKRIKA? Jag är sjukt ledsen, jag har liksom drömt om att få åka dit, ta urgulliga bilder när man pussar på dockorna och sånt. Men nähä, sån otur har jag. Som vanlig.
 
Märkte nu att det här var ett jätte onödigt inlägg. Men jag är inte hel klar än! En läsare frågade varför ja inte gjorde länkbyte med någon om jag inte hade så mycket läsare. Jag har tänkt på att göra det, men det har liksom aldrig blivit av. Men om ni vill göra länkbyte med mig, kommentera! Jag bits inte, jag svär.
 
 

SURPRISE

Hej sötnosar!
tänkte avslöja överraskningen nu. Jag ändrade mi i sista minuten om vad det skulle vara, men nu är helt säker.
 
Novellen jag påbörjade var usel. inga hade inte planerat något alls och jag kände mig otroligt stressad. Jag hade ingen inspiration och jag kände att jag behövde uppdatera något så att ni inte skulle lämna bloggen. Men nu har jag planerat en ny novell, och det första kapitlet kommer upp idag!

Överaskning på G :D

Hej sötisar!
Nu när jag kommer åka iväg imorgon och kommer vara borta i några veckor så kommer jag inte kunna skriva några kapitel. Jag har inte heller haft huvudet med mig och skrivit några tidsinställda, vilket nu har gjort att jag är jätte besviken på mig själv haha. Men jag sr fått en jätte bra idé, kommer inte säga vad det är för det kommer ni få se. Hihi. Kika in lite när som helst dom kommande veckorna:)xx







RSS 2.0