More Than This - chapter 32

 
Victorias perspektiv:
Jag bläddrade ner på sidan och tog ett djupt andetag innan jag började läsa vad som faktiskt stod om mig i en utav de mest lästa tidningarna. Det var inte ofta jag hamnade i tidningen, verkligen inte ofta med en artikel om mig, bara mig. När det väl hände så var det antingen när jag fyllde år - då fick jag en liten ruta i någon barntidningen - eller när jag varit med på en intervju för vissa tidningar vilket hade hänt en endaste gång. 
Jag kom längre och ner på sidan, mina ögonbryn sänktes och mina ögon blev glansiga av tårar. 
"Enligt en anonym källa sägs det att Victoria Sparker - Justin Biebers ex - varit en riktig 'badgirl' när hon var 13 år" 
Jag behövde och ville inte läsa mer för att fatta vad detta handlade om. Det var om mig som tretton år då hela mitt liv var upp och ner. Jag var kaos, allt var kaos. Jag var dum och  valde att glömma min "stora kärlek"  - som var anledningen till att jag mådde så dåligt - genom att ligga med andra killar. Och min "stora kärlek" var en kille som hette Jacob, han var ett år äldre än mig och jag var dödskär i honom. Vi var tillsammans och mitt liv kändes perfekt, i Men plötsligt sex månader efter vi blivit tillsammans så skickades han till ett behandlingshem för att varit bråkig och nästan lyckats döda sin egna pappa. Allt kom som en chock och jag visste exakt vad detta menade. Jag skulle inte få se Jacob på ett år. Jag skulle inte kunna ha kontakt med honom. Det var där det började. Jag förvandlades till ett monster ungeäft. Jag sket i allt och alla. Jag kände mig värdelös och ensam och av någon konstig anledning kände jag att det skulle hjälpa om jag var började ligga med andra killar. Det slutade med att jag blev våldtagen runt sju gånger och jag hade ingen att prata med, inga kompisar, ingenting. Men plötsligt, som en ängel från himlen så fanns plötsligt Josie där. Vi blev så tajta att ingen kunde skilja oss åt. Hon hjälpte mig genom den tiden och såg till att jag blev jag igen. Hon hjälpte mig att glömma Jacob och hon fick mig på banan igen. 
Tårarna i mina ögon blev fler och fler så att dom tillslut föll ner över kanten. Min största, verkligen största hemlighet fanns att läsa på landets populäraste tidning. Det jag skämdes mest över i hela världen fanns i en förbannad tidning som miljontals människor läste just nu. Men vem är egentligen "anonym källa"? Hur skulle någon få reda på något som hände för 6 år sen? Det finns ingen förutom mina föräldrar och Josie som vet om det här. Shit. Det var Josie, det måste vara hon. Mina föräldrar skulle aldrig säga något om detta för dom vet hur jobbigt det här är för mig och hur mycket jag faktiskt skäms över det. 
Jag drog frustrerat min skakiga hand genom hårslingan som dinglande framför ögonen och backade bort från bordet. Sakta började minnena klarna upp och fler tårar tryckte sig upp ur tårkanalen. Jag kunde inte hjälpa mina tårar eller skakiga händer. Jag var verkligen så förbannad att jag kunde slå till någon - och med någon menar jag Josie
 
Jag tog sakta upp mobilen från bordet och letade upp Louis' nummer. Jag behövde säga att jag inte kunde komma, mitt huvud nästan snurrade efter att suttit ihop kurad mot väggen med benen tätt ihoptryckta mot bröstet i flera timmar och huvudvärk hade sakta börjat tränga sig på. Jag tryckte mobilen mot örat och lyssnade på signalerna som kom en efter en. Men han svarade inte. Telefonsvararen kom istället fram och jag la irreterat på. Att prata in på telefonsvararen hatade jag och tänkte verkligen inte göra. Det är som att man spelar in någonting som sedan personen kommer lyssna på och skratta utan att ringa tillbaka. Jag visste även att Louis ändå aldrig lyssnade på dom, det märkte jag när han fick ett sms om att han hade tjugo stycken nya "telefonsvarar samtal". 
 
To: Louis
I don't feel so good and things have happened, but it's nothing to worry about. I stay home today, but we can maybe meet tomorrow? :)x
 
Jag skickade iväg det och la sedan ifrån mig mobilen på bordet igen. Jag tog upp muggen med kaffet som fanns kvar och tog rejäla klunkar. Det var kallt och inte alls gott men jag behövde pigga upp mig. Jag var trött som jag vet inte vad och jag hade ingen lust att sova klockan nu klockan elva på dagen och inte kunna sova inatt. Jag ställde ner muggen på bordet igen och precis då börjar min mobil vibrera på bordet. Ett litet, litet leende tittar fram på mina läppar när jag tänker på att det faktiskt är Louis som hört av sig, och det var det. Nästan.
 
"@Louis_Tomlinson: Thank you, without you we would not have added extra UK & Ireland dates :)"
 
Jag höjde ögonbrynen och låste upp mobilen. Han kunde uppdatera Twitter men inte svara när jag ringer? Han kanske inte hade sett eller hört att jag ringt och så hade han väl bara gått in på Twitter. Men det lät inte rimligt i mina öron. Man får ett sms när någon ringt och man inte har svarat, så han måste ju haft sett det? Jag gick in på telefonkatalogen och letade upp Louis. Jag tryckte mobilen mot örat ännu en gång och hörde på signalerna som tutade i öronen, men fortfarande så svarade han inte. Ville han inte prata med mig? Jag ringde en extra gång bara för att han kanske inte såg det eller hann svara, men han svarade fortfarande inte. Det stack till lite i hjärtat av någon anledning att han inte svarade men han kunde uppdatera Twitter. Herregud. Han måste läst artikeln om mig och trott att jag är helt dum i huvudet. Han hatar mig förmodligen nu, han tycker säkert att jag är äcklig och aldrig mer skulle vilja höra ett ord från mig. Mobilen pep till igen och det var Louis som hade uppdaterat Twitter igen.
 
"@Louis_Tomlinson: @Leyuumpaynees Yeah, im single" 
 
Ouch.
 
 
---
 
 
Dundundun! Förlåt att jag inte uppdaterat men allt är bara så himla jobbigt just nu. Mamma, skola, läxor, prov, sjukhus osv... Aja, hoppas ni är nöjda med kapitlet vilket inte jag är haha. Men vad tror ni händer mellan Louis och Vic nu? ;) KOMMENTERA x

Kommentarer
Postat av: My (1D Novell)

MEN OMG NEEJ, NEJ NEJ NEJ! DU FÅÅÅÅR INTE SLUTA SÅ HÄR, FY FAN VAD .. ÅÅH NEJ NU MÅR JAG DÅLIGT ! psykiskt dåligt alltså, det här får bara inte hända, åååh. Jag gråter.. meeeeer!

Svar: NU FÅR DU MIG SNART ATT GRÅTA AV NÅGON KONSTIG ANLEDNING HAHA. Det kommer så snart som möjligt xx
directioneernovell.blogg.se

2013-09-20 @ 21:57:00
URL: http://novellermedonedirection.blogg.se
Postat av: Berättelser om One Direction

Nej, men vad händer nu!:( Det får inte hända, jag gråter!:( jättebra del!:D

Svar: Tack sötnos :)x
directioneernovell.blogg.se

2013-09-21 @ 00:24:38
URL: http://berattelsermedonedirection.blogg.se
Postat av: Märta

Neeeeeej neeeeej!!! Det är inte möjligt?! Någon måste ha hackat hans twitter...?! Så fantastiskt bra kapitel ändå!!! ♥♥♥♥

Svar: Taaaack sötis❤️❤️❤️
directioneernovell.blogg.se

2013-09-21 @ 11:41:43
Postat av: Clara

Säger som vic ouch!! Bra kapitel iaf❤

Svar: Hihi tack sötis❤️
directioneernovell.blogg.se

2013-09-21 @ 16:35:27
Postat av: Lisa

NERJ STACKARS VIC OCH LOUIS DOM VAR JU SÅÅ SÖÖTA! :'( Nu måste jag VERKLIGEN veta vad som har hääänt! :'( ÅÅ BÖRJAR GRÅTA SNART! :(❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Svar: Sötnooooooos! ❤️❤️❤️❤️❤️
directioneernovell.blogg.se

2013-09-22 @ 12:41:31
URL: http://lisaandersson1.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



RSS 2.0