"Louis, har du sett min tröja?" Frågade jag och kollade mig förtvivlat omkring. Det höga gräset svajade med vindpustarna som lätt blåste förbi och fick min nakna hud att knottras. Solen låg i moln och dom där molnen var inte speciellt vita - utan tvärtom. 

"Nej, vadårå?" Svarade han och drog på sig sin tröja över huvudet.

"Den är borta och jag är helt säker på att jag la den bredvid din tröja" suckade jag och gick fram till Louis som hade ett svagt leende på läpparna. Jag fattar inte hur jag kunnat somna med endast bh och trosor mitt ute i naturen. 

"Jag tror jag ser den" sa Louis plötsligt och flinade men det såg ut som att an gjorde allt för att hålla det inne "är det inte den?" Louis pekade mot sjön och mycket riktigt, där flöt min vita tröja omkring med vinden. 

"Seriöst" sa jag i en suckning och tog mig för pannan. Det var inte riktigt min dag idag.

"Du kan ta min tröja" sa Louis och i ögonvrån såg jag hur han tog av sig sin tröja. 

"Är du säker?" Frågade jag och försökte hålla min blick på Louis ögon men ändå fladdrade det ner till hans mage.

"Jag vill hellre att dom fotar mig utan tröja som inte har bröst än min flickvän" sa han och mitt hjärta stannade för några sekunder. Hans flickvän. Orden studsade runt i mitt huvud och ett leende placerades på mina läppar.

"Tack" sa jag lågt och försökte dölja mina rosa kinder. Jag var hans flickvän. Tanken gjorde att min kropp knottrades mer än vad den redan gjorde och min mage hade sina fjärilar där igen.

Jag tog på mig den vita tröjan som var flera storlekar för stor och som luktade underbart, den luktade Louis. Min absoluta favorit doft, det luktar godare än parfymer. Louis doft var obeskrivlig, den luktade så gott att jag nästan kände mig döende utan den.

 

 

-

 

Jag låste upp ytterdörren till lägenheten och gick in. Josies skor stod inte längre kvar och det högg till i hjärtat. Jag trodde inte hon var seriös att hon skulle åka. Men det var hon och nu samlades en stor klump i både magen och i halsen.

Jag gick ljudlöst fram till dörren som tillhörde rummet Josie sov i. Jag öppnade den sakta och steg in i det ljusa rummet som såg nästan likadant ut som det rummet jag själv bodde i. Sängen var bäddad och allt var på sin plats. Det fanns ingenting kvarlämnat från henne men det hade jag inte förväntat mig. Fast egentligen hade jag förväntat mig att hon skulle lämnat något, kanske ett litet brev och berättat massa minnen vi har tillsammans eller bara hur saker låg till, hur ledsen hon är på mig eller något sånt.  Men det fanns ingenting och det fick mitt hjärta att brista lite till. Hon hade stuckit och tänkte förmodligen inte komma tillbaka. Jag har förlorat min bästa vän. Tjejen som kände till alla mina hemligheter och tankar.

Jag lämnade rummet och gick istället in till mitt egna rum. Jag la mig utmattat i sängen och borrade in ansiktet i kudden. Mina ögonlock kändes tunga som berg efter två dagar utan riktig sömn men ändå kunde jag inte somna nu. Det enda som faktiskt fanns i mitt huvud var Josie och alla våra minnen. Alla gånger vi rymde hemifrån tillsammans i trettonårsåldern, alla gånger vi stått bredvid varandra som två klippr. Vi gick igenom allt tillsammans och aldrig kunde någon skilja oss åt. Men nu helt plötsligt, som en bomb från ingenstans när allt redan är skit, så är vi inte längre vänner. Tårar samlades i ögonen och andningen blev tungare när jag tänkte på det. 

 

Jag satte upp mitt trassliga hår i en tofs på huvudet och gick ut till köket. Jag tog fram en kopp och hällde upp kaffe för att försöka få energi eftersom att jag inte kan sova. Jag lutade mig mot det svala bordet och tittade ut genom fönstret. Små vattendroppar regnade ner och träffade fönstret med smatter. Direkt började jag tänka på den dagen då det ösregnade och Louis var hemma hos mig när vi kramades i flera minuter när jag berättade om att Justin kommit. Sedan kom Harry och sa att vi skulle till stranden. Jag hade tyckt att det var en korkad idé och att vi skulle bli hur sjuka som helst hela högen men det var en utav dom bästa dagarna i mitt även om vi inte gjorde något speciellt förutom att vara på stranden när det ösregnade. Jag kommer ihåg så väl hur Louis kittlade mig så att jag nästan inte kunde andas och när vi tjaffsade om att Louis skulle låna Josh' kläder. Bara tanken fick mig att le som en idiot. Jag tog upp min mobil som låg bredvid min arm på bordet och  låste upp den. Jag gick in på Twitter och bläddrade igenom min timeline som var fylld med mer hat än vanligt.Jag har alltid fått hat men nu var det verkligen mycket, det var till och med två trender om mig vilket inte hände så jätte ofta. "#LouisBreakUpWithTheWhoreVictoria" och "#VictoriaSparkerTheWhore. Jag höjde ögonbrynen och klickade dumt nog in på den enda trenden. Jag visste att det är otroligt dumt och skrattretande att läsa hatet om en själv men varför var jag helt plötsligt en hora? Förmodligen var det något påhittat rykte om mig som någon liten directioner utan liv skrivit. 

 

"@LouiiisBabee: @VictoriaSparker here is the link to the interview about you  .__. Sorry but you're really disgusting."

 

Jag satte mig förvirrat på stolen bredvid och lutade huvudet mot handflatan. Vadå länk? Vilken intervju? Flera miljoner tankar flög runt i mitt huvud när jag klickade på länken. The Mirrors sida dök upp efter några sekunders laddning och jag tappade andan när jag såg det, när jag såg mig.