"Ska vi se den sista filmen eller vill du sova?" Frågade Louis satte sig upp. Han var fortfarande spänd även om jag sagt flertal gånger att bilden var hundra procent falsk de senaste tre timmarna. Men ändå var han tystare än vanligt och även om det är mörkt i rummet så såg jag att han hade sina fina mjuka läppar format som ett litet streck.
"Jag orkar nog inte se en till film" sa jag lågt och kollade upp på Louis "men du kanske vill se? Vi kan ju se den me...-"
"Nej det går bra att du sover, jag har hållit dig vaken i fem timmar nu" sa han och log svagt.
"Du kan spela FIFA om du vill" med ett leende pekade jag bort på xboxet som jag vet Louis har kollat på då FIFA fodralet legat på den.
"Möt mig" sa han med ett lekfullt leende. Han började äntligen slappna av.
"Jag orkar inte" mumlade jag och blundade. Mina ögonlock kändes tunga som klippor och hela min kropp kändes förlamad av trötthet.
"Ska du sova?"
"Om det går bra"
"Då sover jag med dig" sa han och gled ner i sängen så vi var i samma höjd med ansiktena. Långt ifrån vi var inte heller, det var endast några centimeter och det får mitt hjärta att hoppa ur kroppen.
"Klockan är bara halv åtta, är du säker på att du vill sova nu?" Frågade jag och kollade på honom, hans ögon var stängda. Hans varma andetag lämnade munnen som var en aning öppnade och träffade mig i ansiktet. Hela min kropp blev knottrig som den alltid blir pågrund av honom. Jag hade saknat det här, att ha honom så nära mig. Det är världens underbaraste känsla som jag äntligen får känna.
"Jag har gått upp tidigt dom senaste dagarna" hans röst var redan raspig och hesare än vanligt - ännu en anledning som nästan dödade mig inifrån.
"Godnatt Louis"
"Godnatt Vic"
Jag log. Även om det kanske inte var det svaret jag hade hoppats på så räckte det - ungefär. "Vi går långsamt fram" får jag hela tiden påminna mig själv.

Ytterdörren öppnades med en smäll och både jag och Louis ryckte till i sängen så den gungade till. Vi kollade på varandra helt skräckslagna och Louis la direkt sin arm över mig. Mitt hjärta nästan stanna i bröstet av plötsligheten och när jag tänkte på vem det skulle kunna vara sjönk hjärtat ner till magen.
"Victoria?" Mammas gälla röst hördes från hallen och jag kunde inte låta bli att sucka. Det var iallafall inte personen som jag trodde det var, men det gör mig ingenting.
"Förlåt" sa jag och satte mig upp i sängen "jag ska bara gå ut till henne och säga att jag mår bra. Hon undrar säkert hur det är med mig"
"Okej" han gnuggade sig i ögonen och gäspade.
Jag reste mig upp ur sängen som jag legat i ungefär hela dagen och gick på ostadiga ben ut till hallen där jag möttes av båda mina föräldrar som hade stora leenden på läpparna.
"Åh min lilla tjej" sa pappa och la sina armar runt mig. Hans jacka var sval mot min nästan stekande hud "hur är det med dig? Jag hörde att du är sjuk?"
"Jag har lite feber, men jag känner mig bättre" svarade jag med ett leende innan jag sedan omfamnade min mamma.
"Vad har du gjort idag då?" Frågade mamma och gick in köket. Dom hade tydligen planer på att stanna ett tag.
"Öh" jag följde med mamma ut till köket och efter mig gick pappa. Mamma gjorde direkt i ordning te och pappa satte sig vid bordet. Jag lutade mig diskbänken och drog bak håret från ansiktet "jag har kollat på film och sånt med...-"
"Hej" Louis dök bakom mig och la sin arm runt min midja. Mamma kollade på mig och sedan Louis med ett ansiktsuttryck jag inte riktigt kunde tyda, men bara några sekunder efter brast hon ut i ett leende.
"Louis! Eller hur?" Hon släppte muggarna hon höll i handen och gick fram till honom för att skaka hans hand "åh jag hört så mycket om dig!"
Jag rynkade pannan men kunde inte låta bli att le åt henne. Hon var alltid så glad och trevlig.
"Trevligt att träffas" Louis tog tog i mammas hand och skakade den.
"Jag är Kate" sa hon och backade bak så att pappa kunde hälsa på Louis. Jag trodde att Louis tyckte att det var för tidigt att träffa mina föräldrar.
"James" pappa räckte fram sin rynkiga hand och lika artigt som vanligt tog Louis tag i den.
"Louis"
"Ska ni ha te?" Frågade mamma exalterat och tog fram två muggar till. Jag kollade över axeln på Louis som log och nickade.
"Ja tack" jag tog tag i Louis hand och drog med honom till bordet.
Jag var en aning förvirrad just nu, vi betedde oss som att vi är tillsammans även om vi inte är det, eller? Det måste ju vara någonting då han frivilligt vill möta mina föräldrar? Kanske inte.
"Så, Louis" började pappa och satte sig på stolen mittemot honom "Du är alltså med i ett band?"
Jag himlade med ögonen. Han vet redan svaret och han har hört många av deras låtar förut. Han kan inte heller ha missat alla bilder på honom och bandet i tidningarna.
"Ja, One Direction" svarade Louis stolt och rätade på sig. Hans hand letade sig till min under bordet och han tog ett fast grepp om den vilket fick mig att bli alldeles varm inombords.

"Hur har ni haft det i London?" Frågade mamma och förde muggkanten mellan hennes läppar medan hon satte ner en bricka med ryckande muggar. Hennes ögonbryn satt högt uppe på pannan som dom alltid gjorde när hon var intresserad av något och jag hade ärvt det efter henne.

"Jätte bra" svarade jag med ett leende när jag tänkte på allt vi gjort. Som den där gången när vi badade när det spöregnade, jag kommer nog aldrig glömma det. Eller den där gången jag och Louis träffades av en slump på Starbucks, det var liksom där allt började. Eller när Louis tog mig till den där sjön, det var lite mer än en vecka sen men det känns som att det var evighetersen. Och självklart får jag inte glömma när ni åkte London Eye, resans höjdpunkt. Åh jag kommer aldrig glömma denna resa.

"Vad gjorde ni då?" 

"Öhm vi åkte London Eye och...-" 

"Åh juste! Hade inte Louis tagit dig på en dejt och så åkte ni London Eye? Jag har en bild på er två i min plånbok!" Brast mamma ut. Hon reste sig hastigt så stolen nästan höll på att välta omkull bakom henne. Jag höjde ögonbrynen.

Va?

Hade hon en bild på mig och Louis i hennes plånbok? Det var ju bara lite läskigt.

"Katie...-" började pappa som förmodligen förstod vad vi tänkte.

"Nej James" mamma "sh:ade" pappa och vände sig sedan till mig och Louis som satt som två frågetecken. Louis var förmodligen helt vättskrämd för att min mamma har en bild på oss två när han aldrig träffat dom. Men när jag kollade på honom hade han ett leende på läpparna "Här, kolla"

Jag tog emot plånboken av mamma och lutade mig närmare Louis så han kunde se. Bilden var liten och utklippt från en tiding. Det var jag och Louis på bilden när vi kysstes i London Eye, men det var en suddig bild då bilden var tagen i en annan gondol.

"Det var en...fin bild" sa jag och gav tillbaka plånboken.

"Åh jag är så glad att du äntligen är lycklig" mamma viftade sin hand framför ögonen för att torka hennes blanka ögon. Jag log och kastade en blick på pappa som också hade ett leende på läpparna, ett stort leende. 

"Det är vi alla" sa han och riktade sedan blicken till Louis "Efter Just...-"

"Vi behöver inte gå in på det" sa jag snabbt och spände blicken i pappa. Han måste ju förstå att man inte kan prata om mitt ex då min pojkvän sitter bredvid.

"Jag vet om det" sa Louis och la sin arm runt mina axlar. Jag log svagt. Han var så underbar.

 

-

 

"Ha det så bra och krya på dig" sa mamma i mitt öra och klappade mig på ryggen. Jag nickade och vi trasslades oss ur kramen.

"Hejdå min lilla tjej" sa pappa och drog mig in i hans famn. Jag himlade med ögonen åt hans val av ord. 

"Hejdå pappa"

Pappa sköt mig ett leende innan han vände blicken till Louis som stod bredvid mig. Han log osäkert och kollade upp på min far som var några centimeter längre än honom. Från början trodde jag att han skulle krama Louis, men han böjde sig fram och viskade något i hans öra. Jag suckade och himlade med ögonen åt min egna far för säkert hundraelfte gången redan på en timme. 

Louis nickade och pappa klappade honom hårt på axeln - så som män alltid gör. 

"Vi ses" sa han sedan och båda mina föräldrar gick ut från ytterdörren. 

"Det där var ju halvt pinsamt" suckade jag när dörren stängdes. Jag vände mig till Louis som hade ett fint leende på läpparna och sina händer i sina fickor på hans gråa mjukisbyxor

"Nej, varför då?" 

"För dom är så himla pinsamma bara"

"Jag gillar dom" flinade han "och din mamma är rätt skön"

 

Vi la oss ner i min säng och direkt la Louis hans armar runt min midja så hans händer var precis vid min mage då jag låg med ryggen mot honom. Sakta drog han mig närmare och tillslut kunde jag känna hans varma andetag mot min axel.

"Dina pappa sa förut att jag varit en idiot som trott att du varit otrogen mot mig" sa Louis lågt i mitt öra och strök sina fingrar över min mage. Min kropp stod i brand av hans beröring som den alltid gjorde. Jag vet inte hur många gånger han lyckats göra såhär mot mig idag.

"Om jag ska vara ärlig" började jag och tog ett djupt andetag "så var du en idiot"

Louis skrattade "Tack, det värmer"

"Visst gör det" 

Det blev tyst. Det enda som hördes var Louis andetag som brusade i mitt öra och min värmepump ute i vardagsrummet som nästan piper i örat på en. Av någon anledning fick det mig att tänka på One Direction konserten jag var på med Perrie för nästan en månad sedan. Min mage vred sig av längtan, jag saknade Perrie. Hennes skratt, hennes utstrålning, hennes personlighet och allt hos henne. Vi kanske inte känt varandra så himla länge men tammetusan så kändes det som det.