"Det är över mellan oss" var det sista jag sa innan jag öppnade ytterdörren och sprang ner till gatan. Mitt hjärta bultade hårt i bröstet och det var svårt att andas. Tårar trängde sig upp i ögonen och gjorde allt suddigt. Jag tog sned steg och det kändes som att jag hade lyckats stuka foten. Men jag fortsatte springa. Jag var rädd att se Justin igen. Jag skulle aldrig klara av det. 

"Vic? Är du döv eller?" sa Josie irreterat och viftade med handen framför mina ögon.

Jag ryckte till och kollade på Josie med smala ögon. 

"Tänker du på Justin igen?" frågade hon och la sin arm runt mina axlar "Är det inte dags att glömma honom och träffa nya killar?"

Jag gav henne en kall blick och fnyste "Du vet väll knappast något om sånt här. Vi var tillsammans i tre år, man kan bara inte glömma allt, det är alldeles för svårt. Men jag försöker gå vidare" sa jag i suckning.

"Har du hört något från honom då?" 

Jag kollade ut över vattnet och suckade ljudlöst. Jag hade fått sms från honom, han skrev hur mycket han saknade mig och hur ledsen han var. Men jag kunde inte gå tillbaka till honom, även om jag så gärna ville. Jag ville vara i hans armar och känna hans läppar mot mina. 

 

-

 

"Har du med dig allt nu då?" frågade mamma för säkert femte gången "Tänk om du glömmer något jätte viktigt!"

"Ja, jag hade med mig allt" sa jag irreterat och stängde resväskan.

Mamma kollade på mig och log. Hon strök handen över min kind och pussade mig löst på pannan.

"Jag tycker du är stark. Att lämna någon är alltid svårt, men jag vet att du klarar det" 

Jag nickade och slog ner blicken i backen. Det samlades en klump i halsen, jag ville bara slå till någonting och skrika ut all min sorg. Jag var nog inte så stark som man trodde. Han var min första stora kärlek, det var Justin som fick mig känna såhär. Men nu var det ett streck över oss och det var dags att gå vidare. 

"Vi måste åka nu om jag inte ska missa flyget" sa jag och flinade.

Mamma nickade och tog min svarta handväska och gick ut genom ytterdörren. Jag tog tag i resväskan och drog med den ut, jag låste ytterdörren och gav nyckeln till mamma. Vi gick ner för trapporna och ut till bilen. Jag slängde in väskan i bagageluckan och satte mig i passagerarsätet.

"Är du redo nu då? Du har inte ångrat dig va?" frågade mamma och kollade på mig innan hon startade bilen.

"Jag vill lämna New York direkt" sa jag och skrattade.

"Självklart" sa mamma stelt och gav mig ett litet leende.

 

Jag satte upp håret i en slarvig bulle på huvudet och lutade huvudet bakåt. Jag hatade att åka flygplan. Justin hade alltid hållt om mig, pussat mig på pannan och sagt att det inte var farligt. Men nu fanns han inte längre vid min sida, och mannen bredvid mig kunde knappast hålla om mig och pussa på min panna. Jag tog ett djupt andetag och blundade. Det var bara sju timmar kvar innan vi landade i London. Hur skulle jag ens orka? 

Jag tog upp min iPod och stoppade in hörlurarna i öronen. Jag bläddrade igenom spellistan och insåg då att jag bara hade Justin Biebers låtar. Hur skulle jag nu kunna glömma honom? Jag satte motvilligt på hans låt "Be Alright". Jag lutade huvudet mot glasrutan och kollade ut. Hur skulle jag någonsin komma över honom? Och hur skulle jag någonsin våga falla för någon igen? Aldrig. Jag skulle aldrig våga falla dit igen. 

"Ursäkta?" mannen bredvid pickade mig löst på armen och gav mig en orolig blick.

"Va?" sa jag och rätade på mig.

"Är allt okej?" frågade han.

Jag kollade undrande på honom och la handen på kinden, då kände jag hur blöt jag var. Jag grät utan att jag visste om det. Jag kollade chockat på mannen och tog ett djupt andetag.

"Jag känner igen dig" sa han och pekade på mig.

Jag log svagt och nickade "Jag var Justin Biebers flickvän"

"Inte längre?" 

Jag skakade på huvudet och vände mig mot fönstret igen. Jag hoppades på att han skulle låta mig vara och inte ställa fler frågor. Och det gjorde han, han lutade huvudet bakåt och  blundade och efter bara några minuter snarkade han. 

 

 

-

 

 

Så! Jag vet inte vad som hände igår, men jag lyckades aldrig lägga upp kapitlet. Men nu är den iallafall uppe och jag hoppas ni tycker om den. I nästan kapitel ska jag iallafall försöka få in mer saker om Victoria, t.ex hur hon är och sånt. Puss!