More Than This - Kapitel 28
Victorias perspektiv:
Jag satte mig försiktigt på den vita sängen som Josh låg i. Tårarna rann ner för mina kinder som vattenfall och jag kunde inte stoppa det. Att se min kusin helt sönder i sjukhus sängen dödade mig inifrån, varför skulle det här hända honom? Varför hände det min underbara kusin som är en ängel även om han kan vara bra jobbig?
"Gråt inte" Josh lyfte sakta sin hand upp mot mitt ansikte och sakta drog han bort tårarna fast dom fortsatte, en efter en "det är ingen fara"
Jag kollade tillbaka på Josh som hade sin blick riktad mot Bec som stod vid sängen med händerna för munnen. Hennes ögon var svullna efter att gråtit non-stop i två timmar och hennes tröjärm var våt av tårarna hon torkat bort.
"Vadå det är ingen fara?" sa jag och Josh kollade på mig "Du kunde dött och du säger att det inte är någon fara?"
"Jag klarade mig, eller hur? Det är det som räknas. Ja, jag kanske fick några ordentligt djupa sår men jag klarade mig" sa han och vände blicken till Bec igen. Nu hade hon ett svagt leende på läpparna och jag kunde redan nu se hur lyckliga Josh och Bec var tillsammans. Glimten i Josh ögon när han kollar på Bec är fylld kärlek och han får alltid ett leende på läpparna när han kollar på henne. Brukade Louis kolla sådär på mig? Brukade han le när han såg mig? Han kanske gör det men utan att jag tänker på det?
"Ska jag ringa resten av killarna?" frågade Louis och Josh drog sakta bort sin blick från Bec.
"Nej, jag tänkte göra det imorgon. Jag vill inte oroa dom mitt i natten"
Louis nickade som svar och satte sig på fåtöljen bredvid sängen. Han log svagt mot mig när han såg att jag kollade på honom och hela jag lös upp en aning. Log han sådär som Josh alltid gör när han kollar på Bec? Eller var det bara ett frågande leende för att jag kollade på honom? Vad var vi för något egentligen?
"Vad har hänt på din kind?" frågade Josh och sänkte sina ögonbryn i undran "Den är röd"
Jag drog upp min hand till min kind som tidigare idag fått en rejäl snyting. Den sved inte lika mycket som dom gjorde innan men det kändes, det var ömt.
"Det var en tjej som slog mig" sa jag och försökte le men det var svårt när jag såg Josh med sina sår och blodet på hans ansikte.
"Varför?" Josh höjde nu sina ögonbryn men han sänkte dom igen, förmodligen för att han hade ett utav de lite djupare såren precis i pannan.
"Öhm, det vet jag inte"
Josh försökte höja sina ögonbryn igen men det slutade med att han gjorde en grimas av smärta "Kan du sluta göra allt så oförstående och säga varför en tjej skulle slå dig? Jag kan inte höja mina ögonbryn och det är väldigt jobbigt" sa Josh oseriöst och jag fnittrade.
"Okej, förlåt" sa jag och höll händerna över huvudet "Jag, Perrie och Leigh-Anne var inne i en affär, sen skulle jag testa en klänning till... en klänning, så jag gick mot provhytterna och då kom det en tjej som frågade om jag var Louis' tjej och jag hann inte svara innan hon slog mig på kinden"
Josh kollade fortfarnade oförstående på mig och tänkte precis öppna munnen men jag hann före.
"Nu byter vi samtalsämne" sa jag snabbt och satte mig på fåtöljen bredvid Louis. Louis såg också lite oförstående ut men det såg bara gulligt ut. När Josh såg oförstående ut just nu så samlades bara en klump i magen som inte ville försvinna
-
Jag drog concealer och puder flera gånger under ögonen för att täcka de mörka ringarna under ögonen.
"Herregud, är du klar snart?" klagade Josie som satt på min säng med sina ben uppdragna under hakan.
"Snart, jag ska bara sätta på mascara och fixa håret" fnittrade jag och Josie sukade högt. Louis kom in i rummet med ett leende på läpparna, Josie reste sig direkt och gick ut ur rummet.
"Öhm okej" skrockade Louis och kollade bak på dörren som Josie stängde efter sig "Hon gillar mig verkligen inte, eller hur?"
"Du gillar ju inte henne heller så det spelar ingen roll" sa jag och drog mascaran över ögonfransarna "Jag och Josie ska till stan föresten"
Louis skrattade och ställde sig bakom mig "Jag har räknat ut det"
"Hur?" fnittrade jag och la ifrån mig mascaran.
"Josie satt förut i vardagsrummet och planerade allt hon skulle köpa" svarade han och log mot mig genom spegeln. Jag började fnittra ännu mer och inte kunde inte heller sluta. Louis måste tro att jag är hög. Det måste vara han som får mig att bli såhär.
"Är du klar snart?!" ropade Josie från hallen och jag tog snabbt upp mitt ljus rosa läppstift. Innan jag hann ta av korken tog Louis den ur min hand och vände mig om. Han log brett och placerade sin hand under min haka. Han kysste mig på munnen och tog sedan av korken till läppstiftet.
"Jag kan göra det åt dig" sa han och log.
Jag höjde mina ögonbryn och försökte se seriös ut men jag brast som vanligt ut i ett leende.
"Okej, kör på"
"Puta med läpparna" sa han och jag gjorde som han sa. Försiktigt tryckte han läppstiftet mot mina läppar och drog långsamt läppstiftet fram och tillbaka.
"Jag är riktigt bra på det här" flinade Louis och tog bort läppstiftet från mina läppar.
Jag kollade på honom med höjda ögonbryn, han hade förmodligen tramsat så att jag har läppstift överallt förutom på läpparna och det skulle verkligen inte förvåna mig. Jag vände mig om och kollade mig i spegeln. Läppstiftet satt på sin plats och Louis log stort genom spegeln.
"Nästa stora makeup artist" sa han och jag skrattade.
"Vic?!" ropade Josie igen och jag suckade lågt.
"Jag måste åka nu iallafall" sa Louis och pussade mig på munnen innan han gick ut ur rummet. Jag log svagt och vände mig om mot spegeln igen. Jag hörde ytterdörren öppnas och stängas innan Josie kom in klampande in i rummet.
"Herregud, varför är du så seg?" klagade hon och kollade på mig.
"Jag ska bara sätta upp håret, okej?"
-
"Jag skulle köpt den där tröjan!" sa Josie klagande och la sitt huvud på min axel.
"Vi går väl tillbaka då" suckade jag och vi vände om. Mina fötter började långsamt värka i mina Converse efter att gått i dom några timmar nu. Hur många affärer vi varit i vet jag inte men Josie hade lyckats samla på sig ett tioatal påsar att hänga på sina armar. Själv hade jag en och den kom från PINK. Jag behövde spara pengar efter att shoppat från sist.
"Den vita var finare eller hur?" frågade Josie när vi stannade utanför Primark igen.
"Ja" svarade jag enkelt "Jag sitter här utanför sålänge"
Josie nickade och ställde alla sina påsar runt min fötter. Jag suckade lågt och kollade efter henne medans hon gick med glada steg in i den gigantiska affären igen. Jag plockade hennes påsar och traskade till bänken bakom mig. Jag satte mig och tog upp min mobil ur fickan. Klockan började närma sig halv fem och vi hade snart varit här i tre timmar. Förr brukade jag och Josie alltid shoppa tillsammans när vi hade tid. Vi kunde gå runt hela dagarna på gatorna och prova kläder i hundra olika affärer, det var min hobby och jag älskade det. Men nu kändes det nästan jobbigt, jag ville vara med Louis. Att vara med honom var min hobby nu.
Min mobil började vibrera i handen och det väckte mig ur mina tankar. Jag kollade ner på mobilen och jag log när jag såg vem det var ifrån.
From: Louis
I´ll pick you up at home at 6, be ready ;)x
---
HEJ! Har suttit ungefär hela dagen och skrivit det här kapitlet. Inte det bästa eller längsta men jag hoppas den duger iaf ;) Kommentera massor nu och gör mig glad så att nästa kapitel kanske kommer tidigare? x
Kommentarer
Postat av: Berättelser om One Direction
Jättebra!:)
Svar:
directioneernovell.blogg.se
Postat av: My (1D Novell)
åh underbar del! Älskar ju Louis, haha "MEn du gillar ju inte henne heller så de gör ju inget", hahaha sött
Postat av: Anonym
Bra!!
Postat av: Clara
Haha nästa stora make-up artist, han får gärna sminka mig;)
Svar:
directioneernovell.blogg.se
Postat av: Anonym
Så sjukt bra ju :)
Postat av: Märta
Nästa blir säkert superbra sötnos! Längtar ♥♥♥♥♥♥
Svar:
directioneernovell.blogg.se
Postat av: Tildis :) <3
Super bra!
Trackback
