More Than This - Chapter 26

 

Victorias perspektiv:

"Ring mig!" ropade Perrie innan portdörren stängdes bakom mig. Jag log svagt för mig själv när jag tänkte på hur orolig Perrie blivit efter snytingen jag fått. Leigh-Anne och jag hade växlat blickar genom backspegeln varje gång Perrie frågat mig hur jag mådde på tio minuters resan hem och det var nog tjugo gånger hon frågat. Men det gjorde inget, för varje gång insåg jag hur mycket hon faktiskt brydde sig om sina vänner och det fick mig att gilla henne tusen gånger mer. Hon är alldeles för underbar för att vara mänsklig. 

Jag slängde av mig mina vita Converse så fort jag kom in innanför lägenheten. Jag lutade mig mot väggen precis som jag gjort efter dejten med Louis. Ett leende placerades på mina läppar när jag tänkte på det, allt var så fantastiskt, från början till slut. Jag lutade huvudet neråt och min blick slogs ner på ett par svarta, höga klackskor med nitar på. Dom var definitvt inte mina och jag hade aldrig sett dom förut. Hade kanske Louis köpt dom till mig? Nej, dom var använda. 

mitt hjärta började banka snabbare, hade jag gått in i fel lägenhet? Eller kanske hade en tjej tagit fel och gått in i lägenhet? Jag tog ett djupt andetag och sköt bort tankarna. Jag tog långsamma steg till vardagsrummet och det kändes som att jag var i en spionfilm. Min blick landade på en brunhårig tjej i soffan med svarta kläder på sig som jag direkt kände igen. Mitt leende ökade på läpparna och mina ögon blev blanka. 

"Jag trodde aldrig du skulle komma tillbaka" sa hon med ett stort leende på läpparna och reste sig upp ur soffan, hon ställde sig framför mig och studerade mig uppefrån och ner.

"Josie, gosh det känns som evigheter sen jag såg dig" sa jag och la mina armar runt hennes slanka kropp "Varför sa du inte att du skulle komma för?"

"Surprise surprise" hon trasslade ur sig kramen och placerade sina händer på mina axlar istället "Berätta allt nu"

"Vad ska jag berätta?" jag höjde ögonbrynen och satte mig på den vita soffan bredvid Josie. Direkt korsade hon benen och jag log av tanken. Det var något som gick i hennes familj och det var något som jag alltid älskat av någon konstig anledning.

"Din kille, hur det går med Justin, allt!" 

Jag suckade och himlade med ögonen "Du kan läsa om exakt allt i tidningen och förmodligen har du redan gjort det"

"Jag tror inte på det som står i tidningen. Det är bara människor som skriver med jävligt dålig fantasi och bygger ihop falska rykten om folk" sa hon nonchalant och jag höjde ögonbrynen ännu mer.

"Deep shit" sa jag och Josie skrattade "Öhm, vart ska jag börja?"

"Hur är din kille?" 

"Louis? Han är inte min kille, han är min... mer än vän vän" sa jag och nu var det Josies tur att höja ögonbrynen.

"Mer än vän vän? Vad ska det vara?"

"Vi är inte 'pojk- och flickvän' utan vi liksom är tillexempel mer än vän vän" sa jag och Josie började skratta.

"Hur är Louis då? Vem är han?" 

"Vet du inte vem Louis är?" 

"Såklart jag vet, han är med i det där bandet alla pratar om. Shit, tror du jag lever under en sten eller något?"

"Men du fick det att tro...-" Jag avbröts av ytterdörren som öppnades och direkt började jag le som en idiot när jag visste att det var Louis. Han skulle komma hem vid fem från studion och den var exakt fem nu. Jag kunde höra på hans fotsteg att det var han, han slår alltid ner hälen hårt i golvet när han gick, det var något jag hade lagt märke till under dagarna jag spenderat med honom. Jag reste mig upp och hann till mitten av vardagsrummet innan Louis och jag stod näsa mot näsa. Han hade ett stort leende på läpparna men när han såg mig - eller rättare sagt min kind - försvann hans leende.

"Vic, din kind?" sa han och kupade sina händer runt mitt ansikte "Har du  blivit slagen?"

"Typ" sa jag lågt och Louis ansiktsuttryck ändrades från orolig till en smula ilsken.

"Vem var det?" han flyttade sina händer och la dom istället runt min midja.

"Jag vet inte.. det var liksom ett....fan tror jag" sa jag så lågt att det nästan var i en visking, jag ville inte att Louis skulle bli arg på sina fans "Men jag är okej, det var bara ett löst slag"

"Vic, din kind är helt röd och svullen" sa han och placerade en lätt kyss på min mun och kind "Det var mer än bara ett löst slag"

"Skaffa ett rum!" klagade Josie när Louis kysste mig ännu en gång. Jag skrattade lågt och drog mig undan, jag hade helt glömt bort för några sekunder att Josie var här.

"Vem är det?" viskade Louis och kollade på Josie.

"Öhm, Louis, det här är Josie min bästa vän" sa jag och pekade mot henne "Josie, det här är Louis...-"

"Din mer än vän vän" fortsatte hon med ett leende på läpparna och reste sig upp ur soffan "Trevligt att träffas, Louis"

Louis greppade osäkert tag i Josies hand som hon vänligt höll ut. Han såg en aning förvirrad ut och jag kunde inte låta bli att le ännu större. Förvirrade Louis är en utav världens gulligaste sidor hos honom.

 

-

 

Jag satte upp mitt hår i en slarvig tofs innan jag sköljde ansiktet med kallt vatten. Det lilla av mascaran jag hade på ögonfransarna låg nu som en mörkt moln under ögonen och jag skulle precis ta tag i sminkbortagningen när det knackade på dörren. 

"Vic, öppna" sa Louis och knackade ännu en gång.

"Kan du inte vänta" 

"Nej, öppna" 

Jag suckade och drog fingrarna under ögon för att försöka bort mascara molnet men det gjorde det mycket värre. nu skulle jag se ut som ett spöke framför louis också. Jag låste upp dörren och innan jag ens hann reagera var Louis redan inne i badrummet. Han låste dörren efter sig innan han la sina armar runt mig och kysste mig intensivt.

"Ville du komma in bara för att kyssa mig?" skrattade jag och puttade löst bort Louis.

"Du har varit här inne i evigheter" klagade han och la sina armar runt min midja. Han lyfte upp mig och satte mig på bänken bredvid handfatet.

"Har jag inte alls" 

"Jag står inte ut med Josie, hon pratar hela tiden"

Jag skrattade och drog handen genom hans bruna hår. Jag såg framför mig hur Josie pratade non-stop och Louis som drar hannden genom håret av irritation, det var också något jag lagt märkte till hos honom. Han drar alltid handen genom håret när han är irriterad eller frustrerad.

"Du är så otroligt snygg när du ser ut som en panda" sa han och flinade när vi båda drog oss undan för att hämta luft. Jag höjde ögonbrynen och slog till honom på armen.

"Vadå, jag fick inte tvätta bort mitt smink ifred!" sa jag och Louis skrattade.

"Hur är det med kinden föresten?" frågade han och la sin hand på min kind. Hans beröring sände gåshud längs hela ryggraden, jag bet mig i underläppen och kollade in i Louis blåa ögon som studerade min kind.

"Det är okej, det ömmar lite bara"

"Jag lovar, jag kommer aldrig låta dig gå utan vakt nu" sa han och flyttade sin hand till min nacke.

"Jag vill inte ha vakter med mig" 

"Jag vill inte ha världens vackraste, underbaraste, finaste tjej sönderslag...-"

"Vic, din mobil ringer!" ropade Josie från vardagsrummet och jag drog mig snabbt undan från kyssen. Jag hade ännu en gång glömt bort för några minuter att Josie var här.

"Förlåt" sa jag till Louis innan jag hoppade ner från bänken. Louis suckade högt men han följde efter mig ut till vardagsrummet där Josie satt utsträckt i soffan. Hennes långa hår var uppsatt i en bulle på huvudet och hon hade på sig mjukis kläder men ändå såg hon ut som en modell. 

"Mobilen ligger på bordet" sa hon och pekade på min mobil som lös starkt i det mörka rummet. Jag tog upp mobilen och JOSH stod på skärmen. Jag rynkade pannan av förvåning, aldrig brukade Josh ringa mig, speciellt inte klockan elva på kvällen. Om han ville mig något brukade han alltid komma över.

"Hallå?" svarade jag och drog bak en hörslinga bakom örat.

Höga snyftningar fyllde luren och jag visste att det inte var Josh. Han skulle verkligen inte ringa mig när han grät.

 

---

 

ASSÅ OMG JAG VET INTE VAD SOM HÄNDER MED MIG, JAG SKRIVER SÅ SJUKT DÅLIGA KAPITEL SÅ DET INTE ÄR SANT. Jag har förlorat massa läsare och jag vill bara lägga mig i min säng och aldrig titta fram pga det haha. Men jag får helt enkelt skylla mig själv. min dåliga uppdatering är tydligen ingen hitt hos er haha.

 

Btw, ska någon se This Is Us på premiär daaaagen? :Dx

 

 

 

 

 

När kommer nästa kapitel????? Vill ju höra meeeeeer! :) superbra novell förresten ;)

Jag är forfarande här:)
Jag är inte den personen som komenterar, men måste säga, du skriver skit bra så alla kapitel blir bra!♥♥♥♥♥
Föresten, jag tror att jag ska gå på this is us permiären :)

Näääj sötis dina kapitel är inte alls dåliga!!!♥♥
Det är ingen fara med uppdateringen, jag kan leva en hela vecka på ett sånt här kapitel!♥ Ne tror inte att jag ska gå på premiären. Kommer vara en massa skrikande och gråtande tjejer XD men jag ska väl se den helgen efter premiären!!!!♥♥

du är inte alls dålig! verkligen INTE ! sjukt bra kapitel å undrar vem det kan vara som ringde! åh, meer :D

Du skriver inte alls skitdåliga kapitel annars hade vi ju inte varit kvar;)

Inte alls dåligt, det var bra juh!:D'
Ja, det ska jag, ska du?:)

Åhhh, vad bra! Kolla gärna min novell!
Kraaaam xx