Jag tog emot den stora påsen som kassörskan vänligt höll fram till mig. Jag tackade henne vänligt även om mitt humör inte var det bästa. Tankarna om att jag skulle hem om två veckor var jobbigt att tänka på, jag ville inte lämna Louis. Det skulle vara jobbigt att ha honom på andra sidan jorden även om jag hade gått igenom det här tidigare med Justin, men då var det något annat. Vi bodde tillsammans och så fort han fick ledigt åkte han hem till mig. Men Louis bor på andra sidan jorden och när han får ledig tid åker han förmodligen till sin familj i England än mig.

"Ursäkta?" Ropade kassörskan bakom mig och jag vände mig långsamt om, osäker på om det var mig hon ropade efter.

"Du glömde din mobil" hon höll min mobil i luften och jag tog snabba steg mot henne.

"Tack så mycket" sa jag och gav henne ett tacksamt leende innan jag sedan gick mot utgången igen. Jag la ner mobilen i fickan och riktade istället min uppmärksamhet till dom olika klädaffärerna jag gick förbi. Jag ville så hemskt gärna gå in i dom alla men det skulle sluta med att jag mina pengar tog slut på kontot. Så mycket pengar har jag ändå inte och jag har inte ens ett jobb. Jag borde verkligen börja söka efter jobb snart, jag har ju trotts allt gått ut gymnasiet med väldigt bra betyg.

Medans jag gick längs gatan, förbi alla affärer, började det lätt dugga. Englands väder var verkligen inte något man hurrade om men det var ändå så charmigt. Det är såhär England ska vara. Min mobil som låg i bakfickan började plötsligt ringa och vibrera mot min rumpa vilket fick mig att rycka till. Jag drog snabbt upp mobilen ur fickan och läste Louis namn som lös på skärmen.

"Hallå" svarade jag med ett leende som jag inte kunde dölja.

"Hej, öhm, vi är klara med intervjun och jag är påväg mot Starbucks. Ska vi hämta upp dig så att du slipper gå i regnet?" Sa Louis på andra sidan luren och jag fann mig själv le ännu större än vad gjorde när jag läste Louis namn på skärmen.

"Jätte gärna, om det inte blir någon omväg för er bara" sa jag och ökade mina steg för att komma snabbare till Starbucks som låg ungefär femton minuter härifrån.

"Nejdå, vi är i närheten där du är" sa han och jag visste att han hade ett leende på läpparna.

"Hur kan ni veta det?" Frågade jag och höjde mina ögonbryn.

"Vi lämnade dig ju" sa han.

"Ja men jag har ju ändå gått en bra bit därifrån" 

"Okej, vi ser det genom typ en telefonsökare" sa han och jag höjderna ögonbryn ännu mer, om det var möjligt.

"Åh, öhm, det var lite läskigt" sa jag i ett skratt och jag kunde höra Louis skrocka på andra sidan luren.

"Lite kanske, men det är för säkerheten såklart"

"Jag förstår det" sa jag och skrattade fortfarande vilket var ganska jobbigt men jag kunde inte hjälpa det.

"Vi är bakom dig... Om du är tjejen med blött hår och hundra kassar runt armarna" sa han och jag kunde inte hjälpa att skratta igen. Jag vände mig sakta om och såg den svarta, stora bilen som jag tidigare åkte med idag. Samtalets avbröts när Louis hoppade ur bilen och kollade på mig med ett leende.

"Jag trodde inte du var en sån som shoppade så mycket" sa Louis när jag kom fram till honom.

"Det är jag inte heller, jag har bara köpt saker som jag behöver" sa jag roat och hoppade in i den varma bilen bredvid Louis i baksätet.

"Så du behöver tre parfymer?" Frågade Louis med ett flin som lekte på hans lätt rosa läpparna.

"Man kan aldrig ha för många" sa jag och knuffade honom svagt på sidan med ett leende på läpparna.

"Hur gick intervjun förresten?" Frågade jag och vände tillbaka blicken till Louis efter att kollar ut genom det mörkt tonade fönstret i några minuter.

"Bra antar jag" sa han och rykte på axlarna "dom frågade vem du var och om vi var tillsammans" 

Jag frös till. Alla kommer tro att jag är otrogen mot Justin bara för att han är så egoistisk som fortfarande inte sagt att vi är över. Jag vet att han inte gjort det för att han inte vill inse det.

"Vad svarade du?" Frågade jag och höjde ögonbrynen.

"Jag sa att vi bara var vänner vilket hon inte trodde på så jag sa att vi hade 'något på G'. Vi vet ju trots allt inte riktigt vad vi är egentligen?"

Jag nickade och slog ner blicken till mina ben. Jag hade ganska mycket att prata om med Louis men vi borde vänta tills vi var ensamma, mannen som förmodligen var Paul kastade då och då blickar på mig och Louis genom backspegeln vilket kändes en aning konstigt. Jag ville inte direkt att han skulle veta allt om våra privatliv.

"Alla kommer tro att jag är otrogen mot Justin ni" suckade jag. Louis arm lades runt mina axlar och han tryckte mig försiktigt närmare honom.

"Varför går ni inte ut med att ni är över?"

"Jag vet inte, jag har alltid tyckt att det är Justin som borde få ut med det eftersom det är honom alla lyssnar på men jag borde kanske själv skriva det" sa jag och kollade upp på Louis. Hans bruna hår var en aning blött efter att gått ur bilen i några minuter men det var ändå helt perfekt. 

Innan Louis hann öppna munnen och svara på det jag nyss sagt så stannar bilen och Paul säger att vi är framme.

"Tack för skjutsen" sa jag lågt till honom och jag fick en svag nickning tillbaka genom backspegeln.

Jag och Louis hoppade ur bilen och eftersom jag har en sån otur trampar jag i en vattenpöl med ena foten.

"Oj" sa Louis och försökte hålla sitt skratt inne men såklart brast vi båda ut i skratt.

"Vad vill du ha?" Frågade Louis och la sin arm runt min midja när vi kom in till Starbucks.

"Det vanliga" svarade jag enkelt och Louis nickade. 

"Du kan gå och sätta dig vid ett bord så länge" 

Jag kollade på honom och gav honom ett svagt leende - osäker på om jag skulle pussa honom på kinden offentligt. 

Jag valde ett bord nära fönstret där precis ett par suttit. Jag tog upp min mobil från fickan och la den på bordet medans jag satte mig. Min väska som hade hängt på min armar med flera andra påsar lade jag i mitt knä. Jag vilade hakan i mina händer medans jag långsamt skrev på Twitter hur det verkligen låg till mellan mig och Justin eftersom han själv inte kunde säga det. Jag skrev om flera gånger innan jag bestämde mig för det enklaste sättet att skriva på det. 

 

 

Det högg till en smula i bröstet när jag skickade iväg tweeten. Det hade varit "Jictoria" så länge och nu var det verkligen... Borta. Men jag hade någon nu som faktiskt brydde sig om mig, någon som aldrig skulle välja alkoholen framför mig, så som Justin gjort.

 

 

---

 

Lite kort del, men det har jag skrivit från mobilen och då kan jag liksom inte se om det blir långt eller kort! Känner att mina kapitel blir dåligare och dåligare lol, men jag har massa saker planerat som ska hända så det här är liksom "mellan kapitel" eller hur man ska kalla det :) Kommentera massor nu så kanske nästa kapitel kommer upp idag! :Dx

 

JUSTE, glöm inte att följa mig på Bloglovin' !