More Than This - Chapter 20

Victorias perspektiv: 

Jag kollade på Louis medans han knöt sina Converse. Jag ville inte att han skulle gå, jag ville fortsätta vara i hans varma famn medans vi kollade på film eller spelade Fifa. 

"Ska du göra något imorgon?" frågade Louis och rätade på sig, han drog handen genom sitt bruna hår och drog sedan luggen åt sidan.

"Inget planerat" svarade jag och ryckte på axlarna.

Han log och kliade sig i nacken "Jag är inte bra på sånt här och har ingen aning om hur man ska säga det" skrattade han och mötte mina ögon "Men vill du...liksom... gå på..."

"Dejt?" avslutade jag hans mening och han log tacksamt "Gärna, jätte gärna"

"Vad bra" sa han och hans leende ökade "Jag hämtar dig vid sex, om det går bra?" 

Jag nickade som svar och tog några steg närmare Louis, jag la mina korta armar runt honom och han besvarade kramen. 

"Vart ska vi imorgon?" frågade jag innan Louis hann öppna ytterdörren.

"Det får du se" sa han med ett flin, jag himlade lekfullt med ögonen och fnittrade lågt "Godnatt, Vic" 

"Godnatt" hann jag svara innan Louis hade stängt ytterdörren. Jag låste dörren efter honom och gick sedan till mitt rum. Klockan närmade sig elva på kvällen och jag blev nästan förvånad. Jag trodde klockan var runt nio.

 

-

 

Jag drog frustrerat handen genom mitt blöta,trassliga hår. Jag hade endast underkläder på mig och jag hade sprungit runt hela lägenheten för att hitta bra kläder. Vad jag hade gjort idag vet jag inte, men jag hade lyckats komma på klockan fyra att jag skulle på dejt. Han skulle hämta mig klockan sex och jag hade bara två timmar på mig nu, det kändes som att det inte skulle räcka. Jag hade inte valt kläder, sminkat mig eller fixat mitt blöta hår. 

Min blick landade på den svarta klänningen som låg rynkligt på golvet bredvid resväskan, förmodligen hade jag kastat ut den när jag var på jakt efter underkläder.  Jag hade köpt för säkert en månad sen men aldrig använt, kanske kunde jag ha på mig den? Försiktigt tog jag upp den och studerade den. Den kunde man väl ha på en dejt? Såklart man kunde, men kunde man ha den dit vi skulle? Det skulle hade varit en stor lättnad om han hade sagt vart vi skulle. Jag drog smidigt på mig klänningen och gick till spegeln. Den svarta klänningen satt faktiskt - av min förvåning - perfekt på min kropp. Jag snurrade runt några varv innan jag fortsatte till sminket och håret. Jag duttade på lite puder, ritade på en smal eyeliner linje och kletade på lite mascara. Jag brukade i vanliga fall aldrig använda eyeliner och vad som flög i mig nu vet jag inte, men jag passade konstigt nog i eyeliner vilket jag inte alls trodde - jag gjorde en ren chansing. 

 

Dörrklockan ringde och det fick mig att rycka till. Jag drog plattången genom håret en sista gång innan jag sprang ut till hallen. Innan jag öppnade drog jag på mig mina mina svarta high heels. Jag öppnade snabbt dörren och mina ögon landade direkt på Louis. Han hade på sig en svart skjorta med svarta jeans. Han hade ett leende på läpparna när han kollade på mig, uppefrån och ner.

"Är det för mycket?" frågade jag tveksamt och Louis kollade direkt upp på mig med ett leende.

"Inte alls, du är jätte vacker" sa han och jag kunde inte hjälpa att jag började rodna. 

"Tack" sa jag med ett stort leende på läpparna "Jag ska bara hämta min väska, sen kan vi gå"

Jag trippade försiktigt in i lägenheten igen och hämtade min väska som låg på bordet i vardagsrummet. Sedan gick jag så snabbt jag kunde med mina höga skor tillbaka till hallen där Louis stod. Hans leende ökade när han fick syn på mig och jag kunde själv inte låta bli att le större än vad jag redan gjorde. 

"Redo?" frågade han och jag nickade som svar.

Vi gick bredvid varandra ner för alla fem långa trappor och det var verkligen inte roligt. Mina fötter värkte en aning redan men jag försökte bita ihop och strunta i det. Vi gick ner för sista trappan när jag plötsligt började fnittra och kunde inte sluta, min ena fot vek sig vilket gjorde att jag hamnade på rumpan och gled ner för dom sista trappstegen.

"Shit" sa Louis och och satte sig på huk bredvid mig. Han satte sina händer vid min midja och hjälpte mig upp på fötter "Gjorde du illa dig?"

Jag fnittrade mer än vad jag gjorde tidigare, både av pinsamhet och Louis reaktion. 

"Nej då" sa jag och försökte lugna ner mig "Förlåt"

"För vad?" Louis kollade på mig med ett brett leende på läpparna, han verkade inte kunna hålla sitt skratt inne så det slutade med att vi båda skrattade hela vägen till bilen. Varför jag skrattade från första början vet jag inte, men alla brukar ju få sånna attacker, eller hur? Jag fick verkligen min i fel tidpunkt.

Louis öppnade bildörren till mig och jag log tacksamt medans jag satte mig i bilen. Louis sprang över till förarsidan och startade bilen. Radion sattes igång och min favorit spelades, Never Say Never - The Fray. Jag höjde ögonbrynen med ett leende och kollade på Louis som hade blicken riktad på vägen.

"Öhm, för jag höja?" frågade jag och Louis nickade. Jag såg i ögonvrån att han kollade på mig medans jag försiktigt vred på volymknappen, rädd att råka höja musiken för mycket.

"Gillar du The Fray?" frågade Louis och trummade med fingrarna på ratten i takt till musiken.

"Ja, faktiskt" sa jag och log svagt.

"Jag med" sa han och jag kollade på honom. 

"Gör du? Vilken är din favorit låt?" 

"Look after you" sa han och jag visste att han log, jag behövde inte ens kolla.

 

Louis parkerade bilen utanför en restaurang och jag såg redan nu att den var lyxig, otroligt lyxig. 

"Ska vi gå?" frågade Louis och jag vände huvudet och kollade på honom.Jag nickade som svar och vi hoppade ur bilen. Vi gick bredvid varandra och det var bara några millimeter mellan oss. Varje gång vi nuddades så fyllde samma känsla mig och jag kunde inte sluta le.

"Tomlinson" sa Louis till kyparen som artigt nickade bort till ett bord som stod i mitten av restaurangen. Medans jag följde efter Louis till bordet kunde jag inte låta bli att känna mig en aning udda bland människorna här inne. Alla här inne var säkert miljonärer och här kommer jag som inte ens i närheten av miljonär. 

"Är du okej?" frågade Louis och kollade på mig med ett svagt leende på läpparna. 

"Såklart" svarade jag med ett leende. Jag satte mig på stolen mittemot Louis. En man med svart kostym kom fram till vårat bord och gav oss varsin meny. Bara menyn såg ut att kosta en förmögenhet. 

"Ta vad du vill, jag betalar" sa Louis och jag kollade på honom med ett tacksamt leende.

Jag kollade runt i menyn och bestämde mig direkt för  Spaghetti Bolognese, både för att det var en utav dom lite billigare rätterna och för att jag inte hade ätit det på länge. 

"Är ni redo att beställa?" frågade samma man som hade gett oss menyerna. Louis kollade på mig för ett svar och jag nickade med ett leende.

"Öh,  Spaghetti Bolognese till mig" sa jag med ett svagt leende. 

"Grillad kyckling" sa Louis och mannen nickade innan han försvann.

"Det skulle inte förvånat mig om du beställde cookie dough" sa jag och log "Det fanns på efterrätter"

"Så du har läst om mig på internet?" flinade Louis och jag nickade.

"Jag ville veta mer om dig" sa jag och en klunk av mitt kalla vatten som kyparen tidigare kom med.

"Du kunde ju frågat"

"Sant, men jag skulle aldrig kommit på frågor mitt upp och ner"

Louis skrockade och jag drogs med.

"Eftersom jag inte kan läsa om dig på internet, så får jag nog fråga dig nu" sa Louis.

Jag nickade och log "Kör på"

Louis tänkte några sekunder innan han öppnade munnen "Framtidsplaner inom jobb?"

"Öh, jag har inte kommit så långt" skrattade jag och Louis log.

"Intressen?"

"Piano, tror jag" 

"Hur är din familj? Jag menar, har ni bra kontakt och sånt?"

"Dom bor inte så många kvarter bort från min lägenhet" sa jag "När jag flyttar brukar dom också flytta, dom gillar inte att vara långt bort från mig så vi ses ganska ofta" jag skrattade åt tanken hur löjligt det lät. Jag var vuxen och ändå behandlade dom mig som att jag var en tonåring som man behövde ha koll på hela tiden.

"Oj" skrattade Louis och höjde ögonbrynen "Det var... speciellt"

"Ja, jag känner mig då och då lite som ett barn" sa jag och nickade. 

 

-

 

Vi reste oss från stolarna och när jag kollade på klockan hade vi nästan suttit här inne i två timmar. Vi hade ätit på kanske en halvtimme men pratat i en och en halv timme,  jag älskade att prata med Louis, han var så himla lätt att prata med och dessutom fick han mig att skratta hur lätt som helst.

När vi gick ut från restaurangen hade det redan börjat mörkna och det hade blivit en aning kallare. Jag fattar inte varför jag inte tog med mig en kofta. Jag gick som en vana till bilen men Louis stannade och kollade på mig med ett hemlighetsfullt leende.

"Vi är inte riktigt klara än, kom" Louis sträckte fram handen och sakta gick mot honom och tog tag i hans varma hand. Vi började gå längs gatan och jag fattade fortfarande inte vart vi skulle. Kanske skulle vi bara på en promenad?

"Vart ska vi?" frågade jag nyfiket och Louis skrattade.

"Det får du se" 

"Måste du vara så hemlighetsfull?" sa jag med ett flin och Louis nickade.

"Ja, såklart. Annars blir det tråkigt"

Jag suckade och himlade lekfull med ögonen. Efter att vi hade gått i en kvart började jag känna igen mig men jag visste fortfarande inte riktigt vart vi var - förmodligen kände jag igen det för att jag sett bilder på internet. Eftersom jag bodde i London när jag var liten så lärde jag mig inte direkt Londons gator. Jag befann mig mer hemma hos Josh i deras trädgård eller hemma hos oss. När vi plötsligt stod framför London Eye tappade jag nästan hakan. Jag hade aldrig varit i närheten av London Eye eller Big Ben förut.

"Ska vi åka London Eye?" frågade jag chockat när Louis ställde sig i kön.

"Jag tänkte det" sa han och jag brast upp i ett stort leende "Jag hoppas du aldrig åkt när det är mörkt"

"Jag har aldrig någonsin varit här" erkände jag och Louis la sin arm runt mig med ett nöjt leende på läpparna.

 

 

---

 

 

Shit! Värsta långa kapitlet! Har suttit snart fyra timmar och skrivit detta kapitel, sen har jag även letat efter bild osv! Hoppas ni tycker om kapitlet och glöm inte bort att kommentera vad ni tycker och vad ni tror kommer hända! 

 

Ps. Vill gärna veta lite mer om mina läsare och jag har länge undrat: Vilken/vilka 1D låtar är era favoriter? :)x

 

 

 

 

 

Bääst😃

omg skitbra ! man kan inte tro att du är bara 00a typ, för u va väl 13?! trodde du va typ 15+, så bra skriver du!

- hatar att säga att man har en 'favorit', älskar killarna exakt lika mycket å skulle kunna döda för att lära känna dem alla, men ändå så finns de ju alltid EN som man lägger mest energi på och EN som man vill gifta sig med och för mig blir det Liam, din då? haha x

Jättefin del! Mina favoriter är Little things och Summer love!!:)

Började läsa din novell för ett tag sen,
I LOVE IT!!!!!!♥ Du är verkligen begåvad!
Föresten, mina favorit låtar av dem är moments, summer love, best song ever och heart attack!☺☺♥♥

men gud, haha läste helt fel! guud, hade precis sätt Nialls twitcam å sen läste jag dengär fina delen å blev ännu gråtfärdigare så läste helt fel, haha dum ja känner mig ! men min favorit låt är nog best song ever, Nobody compares, over again.. Alltså ååh, de blir så .. helt mkt. Älskar alla deras låtar, kan inte väljaaa! :D dina då? haha ;)

De kommer kyssas, längst upp?! Grymt ju! Min favorit låtar är Save you tonight, Another world, She's not afraid, Nobody Compares och Back for you <3

Du har en jätte bra novell!!
Louis är den jag tycker mest om i one direction, men såklart tycker jag om alla men Louis är lite mer favvo. Därför har jag letat noveller som handlar om just Louis. När en annan novell länkade din novell blev jag super glad, den handlade om Louis och att dialogerna var på svenska.
Ett plus i kanten är att dialogerna är på svenska för att jag är super duper dålig på engelska.
Ville bara säga att din novell är verkligen bra och hoppas du inte slutar skriva för du kan bli något stort i framtiden
Massor av kramar från mig :)

Har du träffat någon av killarna i "verkligheten"?