More than This - Chapter 16
Justins perspektiv:
Jag satte mig i den svarta skinnsoffan i det lilla rummet bakom scenen. Jag skulle uppträda för första gången på flera veckor och jag visste inte riktigt hur jag kände för det. Jag älskade att sjunga och stå på scen och få se alla beliebers i ett och samma rum. Men jag var inte redo. Bilder från Vicäs plågande aniskte när jag kysste spelades framför min näthinna och just nu ville jag bara slå till mig själv. Jag kunde göra allt bara bilderna försvann från mitt huvud. Jag var en sån stor idiot. Det var meningen att jag skulle till mina vänner som tydligen bodde i andra byggnaden på andra sidan gatan, men istället hamnade jag hemma hos Victoria. Jag hade öppnat min mun och det mest löjligaste orden flög ur mig. "Kan du komma tillbaka till New ork med mig?". Som att hon skulle säga ja och alla bekymmer skulle försvinna. Jag hade tänkt på allt jag kunde säga, hur jag kunde lyckas få tillbaka henne, men nu är allt åt skogen.
"Justin, gör dig redo" ropade någon som jag inte alls orkade bry mig om.
Jag reste mig ur soffan och följde med Scott ut ur rummet. Ryan kom fram och rättade till mitt hår och kläder innan han gav mig tummen upp och ett leende. Jag log svagt tillbak innan jag andades långsamt in och ut. Skirkande hördes från publiken och jag blev som vanligt pirrig.
"Kör!" ropade någon från sidan och dörren till mitten av scenen öppnades. Musiken till All Around The World spelades och jag i takt till musiken ut till mitten av scenen.
You're beautiful, beautiful, you should know it
(You're beautiful, beautiful, you should know it)
I think it's time, think it's time that you show it
You're beautiful, beautiful
(You're beautiful, beautiful, you should know it)
I think it's time, think it's time that you show it
You're beautiful, beautiful
Ljudnivån höjdes flera grader. Jag log även om jag plågades av det här just nu. Det var meningen att Vic skulle vara i publiken och sjunga med.
Victorias perspektiv:
Jag skyndade mig efter Perrie som tog snabba och långa steg med vakterna för att komma backstage. Jag förstod att hon var glad och ville så snabbt som möjligt komma fram till Zayn, men hon behövde inte gå i turbo fart.
"Gud vad snabbt du går!" sa jag och joggade för att hinna ikapp.
"Oj, gud förlåt!" sa hon och saktade ner "Jag är bara så taggad att äntligen få se Zayn"
"Jag förstår det" sa jag och log svagt.
Vi stannade utanför en dörr med texten "One Direction" på och jag kunde inte låta bli att le. Jag hörde röster innefrån och det fick mig att le ännu mer. Ena vakten la handen på handtaget och tryckte långsamt ner den för att jävlas med Perrie.
"Snabbare tack" sa hon och med en aning irreterad ton men ändå lät hon så trevlig.
Vakten tryckte ner handtaget och Perrie for in. Jag skrattade lågt och kollade på henne medans hon kastade sig i armarna på Zayn.
Ett par armar slingrade sig runt mig och jag hoppade till av ren reflex.
"Vad tyckte du?" frågade Louis i mitt öra och det gjorde så att jag fick rysningar längs hela ryggraden.
"Det var grymt" sa jag och log.
Louis släppte taget om mig och han ställde sig istället bredvid mig med ett leende på läpparna "Jag är glad att du gillade det"
jag log och bet mig i läppen, jag behövde verkligen anstränga mig för att inte hoppa in i hans famn.
"Är ni redo?" frågade Niall och ställde sig framför oss.
Jag och louis nickade samtidigt och ett nöjt leende placerades på Nialls läppar. Jag hade egentligen ingen aning om vad han menade med det men jag hängde på ändå.
"Då åker vi"
Vi gick ut genom dörren jag och Perrie kom ifrån, jag hade Louis bredvid mig medans dom andra gick framför oss.
"Vilken låt gillade du mest?" frågade Louis och sneglade på mig men vände snabbt blicken ner i marken.
"Change my mind" svarade jag utan att tveka och jag kunde inte låta bli att le. Jag älskade låten hur mycket som helst.
Vi gick ut från arenan och direkt hörde vi skrik. Tusentals tjejer stod vid staken längre bort.
"Du måste nog sitta i mitt knä" sa Louis och tog min hand medans han satte sig i bilen.
"Öhm.. okej" sa jag lågt och satte mig försiktigt i hans knä. Perrie satt i Zayns knä och det såg ur gulligt ut. Jag tvivlade på att det såg lika gulligt ut när jag satt i Louis knä helt spänd.
"Går det bra?" frågade jag lågt och kollade bak på Louis.
"Varför skulle det inte gå bra?" frågade han med ett undrande leende.
"För jag är tung som en elefant?"
Louis skrattade och skakade på huvudet "Inte alls. Du är lätt som en fjäder"
"Verkligen" sa jag och försökte se seriös ut, men det slutade med att jag brast ut i ett svagt leende. Jag vände ner blicken till våra händer som omfamnade varandra. Jag kollade undrande på dom, var det verkligen våra händer? Jag vågade inte röra min hand, jag ville inte att Louis skulle släppa taget men han var nog inte medveten om att vi fortfarande höll hand. Jag älskade att ha min hand i hans, det kändes som attden var gjord för att vara där och ingen annanstans.
Liam som körde stannade bilen utanför en dunkande lokal som lös i massa olika färger. Vi hoppade ur bilen och Louis ställde sig direkt vid min sida. Han la armen runt mig - vilket fick mig att känna mig tryggare - och vi gick tillsammans in i lokalen. Musiken spelades på en alldeles för hög volym, det här var verkligen ingen bra dag för mina öron. Först en konsert med tusentals skrikande fans och nu en fest med väldigt hög musik. Det skulle inte förvåna mig om jag var döv imorgonbitti. Så fort vi steg in i lokalen rynkade jag näsan åt doften som fanns här inne. Det var en blandning mellan svett, alkohol och rök och det var verkligen inga dofter man gjorde parfym av.
"Vad vill du ha?" ropade Louis för att överrösa musiken.
"Öhm, ta vad du vill" ropade jag tillbaka så högt jag kunde för att han skulle höra. Han nickade och sedan försvann han bland folkmassan och lämnade mig alldeles vilsen. Skulle jag stanna kvar här eller skulle jag förflytta mig någonstans?
Någon bredvid mig pickade på min arm och hastigt vände jag mig om och mötte ett par blåa ögon fulla med glädje.
"Kom!" ropade hon genom musiken och drog med mig genom folkmassan. Resten av killarna - förutom Louis - satt runt ett bord och skrattade. Jag log svagt och satte mig bredvid Harry och Perrie bredvid mig.
"Slappna av, du kommer ha kul!" sa Perrie och gav mig ett tryggt leende.
Jag hade inte berättat för någon att jag aldrig varit på en fest förut och det tänkte jag inte heller. Jag slappnade istället av och fick låtsas att jag druckit förut, vilket jag inte hade.
---
Hej! Inte världens bästa kapitel, menmen. Och bara så ni vet kommer jag nog börja med att uppdatera på dagarna, för nu har mina föräldrar börjat jobba och dom ska alltid störa mig när jag försöker skriva. Haha, yup. KOMMENTERA NU SÖTISAR :) Och juste, jag har har hittat världens sötaste GIF på Perrie hahha kolla vad söt hon är!
Kommentarer
Postat av: Märta
Aww jag älskar detta kapitel!! Älskar hur du skriver också. Haha naw så söööt hon är då!<3
Svar:
directioneernovell.blogg.se
Postat av: My
HAHAHAH Perrie <3
Skitbra del! Hoppas de går bra på festen!!
Svar:
directioneernovell.blogg.se
Trackback
