Jag sneglade på Vic som satt bredvid mig i bilen. Helst ville jag hålla blicken på henne hela tiden, men jag hade en väg att hålla reda på och dessutom skulle det bli pinsamt. Jag vände blicken till vägen igen och försökte fokusera på det men jag behövde få ut det jag hade tänkt på hela natten. 

"Vic?" sa jag och kollade på henne snabbt innan jag vände blicken igen "Jag måste fråga en sak..."

"Okej" sa hon glatt och jag kunde känna hennes blick borra sig in i mig "Fråga på"

Jag tog ett djupt andetag och skulle precis öppna munnen och låta de sju orden åka ur min mun men istället började Vics mobil ringa.

"Ursäkta" sa hon och började stressat leta efter mobilen i hennes väska.

Jag suckade ljudlöst och svängde in på Josh gata där han bor. Jag stannade bilen utanför höghuset och kollade på Vic som suckade och kollade på mig.

"Okej hejdå" sa hon och la ner sin mobil i väskan igen.

Hon tog av sig säkerhetsbältet och vände sig till mig "Vad var det du skulle fråga?" 

Jag kollade på henne utan att få fram ord. Istället skakade jag på huvudet och log "Det var inget"

"Säker?" sa hon och kollade på mig "Okej... Tack för igår och tack för skjutssen" 

"Tack själv" sa jag och utan förvarning kramade hon mig. Snabbt kramade jag tillbaka och drog in hennes underbara doft i näsan. Min mage gjorde volter och jag hade rysningar längs hela ryggen, och allt pågrund av tjejen framför mig.

"Hejdå Louis" sa hon och hoppade ur bilen.

Jag kollade på henne en sista gång innan jag körde vidare till studion med gladare humör än någonsin.

 

Jag tog emot muggarna från kassörskan och log. Jag visste att hon visste vem jag var, men vem visste inte det? Jag är en utav världens kändaste personer. Jag gick ut ur Starbucks och satte mig i den svarta stora bilen igen och körde mot mina vänner som jag inte hade träffat på flera månader. 

 

Jag hoppade ur bilen och kollade på smset ännu gång för att vara säker på att jag  hade kommit rätt. Och det hade jag. Jag öppnade portdörren och gick med tunga steg upp för trapporna. Efter flera veckors liggande i soffan så hade min kondition sjunkit rejält. Jag flåsade redan och jag hade bara gått upp för tre trappor än så länge. Jag stannade upp vid femte våningen och kollade på dörren framför mig. Det skulle vara femte våningen och dörren i mitten och där var jag nu. Sakta lyfte jag handen och knackade tre gånger på den hårda trädörren. Jag kunde höra fotsteg komma närmare och av min förvåning så hörde ja g inte rop och skratt innefrån. Dörren öppnades och en ljushårig tjej står framför mig. Jag höll nästan på att tappa hakan och även hon,  det här kunde inte vara sant. 

 

Den brunhåriga killen framför stod med  öppen mun och kollade på mig och jag på honom. 

"J-Justin?" flämtade jag och kollade på honom.

Det här får inte hända,  jag är inte redo. Inte nu. 

"Vic?"

Han kollade på min med sina bruna ögon och jag kunde se hur dom blev blankare och blankare och det blev även mina. Men jag kände förmodligen inte samma sak som han gjorde nu, han var förmodligen hur glad och lättad som äntligen hittade mig. Men jag var tvärtom. 

"Vad gör du här?" frågade jag och försökte hålla min röst balanserad men närsomhelt skulle jag börja gråta som ett barn.

"J-Jag skulle till mina vänner...?" sa han och en tår trillade ner som han snabbt torkade bort.

"Du har förmodligen kommit fel" sa jag och stängde dörren men Justin hann stoppa.

"Vi måste prata" sa han och kollade rakt in i mina ögon och jag blev stum. Jag kunde inte säga något och Justin steg in. Han tog av sig skorna medans jag gick in köket. Vad skulle jag göra? Vad var det han ville? Justin kom in i köket och ställde sig vid bordet. Själv stod jag i andra sidan rummet med ett hjärta som dunkade i hundranittio. 

"Vad vill du prata om?" frågade jag så kallt jag kunde och vägrade få ögonkontakt med honom. Jag tänkte inte falla dit igen, för jag visste hur svag jag var för honom. 

"Kan du komma tillbaka till New York med mig?" 

Jag fnös och kollade på honom men vände bort blicken lika snabbt "Du vet att jag inte vill"

"Bor du här?"

"Nej" 

Det blev tyst, det ända som hördes var våra andetag och min puls. Det kändes som att hela världen kunde höra mitt hjärtslag just nu.

"Jag älskar dig"

Jag behöll blicken i marken medans mina tårar rann längs kinderna. Jag hörde Justin komma närmare men jag kunde inte röra mig, min fötter ville inte röra sig. Hans fingrar placerades under min haka och  sakta lyftes det uppåt så jag mötte hans ögon.

"Gråt inte" viskade han och började sig närmare mig "Gråt inte babe"

Jag började skaka, jag var rädd. Jag ville inte falla för honom igen. Eller mer, rättare sagt. Jag hade kvar mina känslor för honom långt inom mig. Men nu har jag Louis, som jag inte ens vet om han gillar mig så som jag gillar honom.

"Jag älskar dig Vic" Justin röst borrade sig in i mina öron och hans läppar pressades mot mina. Av en ren vana kysste jag tillbaka men det var fel. Jag la handen på hans bröst och försökte trycka honom bak men han var för stark. Han tog tag i mina handleder och tryckte mig bakåt så att jag var mot väggen. Han höll mina armar över våra huvuden samtidigt som han kysste min hals.

"J-Justin s-sluta" sa jag lågt och försökte få bort hans läppar från mig vilket var omöjligt "s-snälla"

Han slutade inte. Istället började han suga på min hals precis där jag var som svagast, det sändes rysningar längs hela kroppen. Han såg hårdare och nu visste jag att jag skulle få ett märke.

"Justin" sa jag högre och försökte få mmig ur hans grepp men det var omöjligt.

"Säg att du älskar mig" sa han och lutade sin panna mot min "Säg det"

Jag spände käken och blundade. Varför gör han såhär mot mig? Varför kunde han inte bara låta mig vara?

"Nej"

"Snälla" han kollade mig rakt i ögonen och tryckte sin kropp mot min "Babe säg nåt"

"Det gör ont" jag bet ihop och försökte få honom att förstå att jag inte vill "Snälla"

Han svarade inte utan började kyssa mig igen, men jag kysste inte tillbak. Han var en idiot, en fullkomligt stor idiot.

"Låt mig vara" sa jag högt "Jag gör vad som helst, bara sluta"

Justin lämnade inte mina läppar utan fortsatte. Någongång måste ju det här sluta, eller hur? Han måste ju till sina vänner?

 

----

 

 

Heeeej! Ni anar inte hur mycket jag har längtat efter att få skriva och äntligeeeen! Vad tycker ni om kapilet och vad tror ni kommer hända? Själv tycker jag att det inte är det bästa jag gjort, men men. Har suttit hela kvällen och skrivit sen börjat om, and so on!

 

Nu ska jag sova, är hur trött so mhelst efter resan hem! Puss xx